SOIC

…och ljuset kom tillbaka.

Posted on by emanuelp

Dag 1, torsdag. Eriksberg kajen Göteborg

På eftermiddagen händer det något på skeppet. Det verkar som att hon drar en lättnadens suck. En lång djup suck efter en lång och kall vinter. Snart är hon äntligen på väg ut igen.

Det första som slår emot mig är lukten av tjära. Lite som när snusångan ligger tung över Göta Älvbron och sprider sig överallt. En stark lätt stickig lukt som inte går att undvika.

Återigen svärmar däcket av allt från landkrabbor till erfarna sjömän. Det är en salig blandning och för en amatör så känns det som en omöjlighet att hon snart ska faktiskt vara ute till havs igen. Det är mycket som inte är på plats. Jag själv hukar mig intensivt när jag krånglar mig runt ombord. Jag var med för fem år sedan mellan Alexandra och Nice, då fick jag rätt många skallsmällar, och hoppas på att det ska gå bättre den här gången…

Vi har en klättringskurs, alla nya får ta på sig selar och så kommer det stora elddopet. Det gäller att klättra upp för riggen, låt oss kalla det för en repstege så här i början, upp till plattformen på stormasten. De sista två metrarna lutar allt åt fel håll. I varje fall för mig. Vi säkrar oss, drar en djup suck och försöker att använda raka armar, krampar du blir du för trött. Med en och annan svordom går det. Nästa alla tar sig upp, några är vana klättrare och vill genast fortsätta vidare . De 15 meter vi är ovanför vattenytan räcker inte.

Efter lunch fortsätter arbetet med att få upp seglen. Masterna som sett tomma och nakna ut, blommar plötsligt upp, när det hänger folk överallt i rigg och rår. Vi är 80 människor med ett stort intresse för att få ett unikt segelfartyg att återigen komma ut till havs. Och det är ingen tvekan om att vi kommer att lyckas. Snart seglar Ostindiefararen Götheborg igen.

Må alltid wel är min dageliga önskan

Jungman 17 babords vaktlag M Grill

This entry was posted in Blogg and tagged . Bookmark the permalink.

Comments are closed.

Built by Hotbox Studios