SOIC

Första dagen som jungman

Posted on by lindaj

Dag 2, Den Helder, Holland

Dagen därpå var vädret oroväckande likt en biltvätt, varmt, dimmigt, immigt och regnigt. Efter att vi mönstrat på Götheborg ställde vi upp oss på däck. Den fasta besättningen, ett trettiotal människor, presenterade sig.

Alla såg fräscht maritima ut men den som imponerade mest på mig var helt klart kaptenen, Gunnar. Snacka om rätt man på rätt plats! Med sin mustasch och sitt långa solblekta hår hade han kunnat vara type castad till vilken sjörövarfilm som helst. Jag kan garantera att det snart kommer att dyka upp en bild på Gunnar i denna blogg!

Efter presentationen blev vi uppdelade i vaktlag. Jag hamnade i Babord och det var tydligen ett bra vaktlag, för vi hade vakten mellan åtta och tolv, åtta till tolv på förmiddagen och åtta till tolv på kvällen förklarade vår vaktlagschef Henrik.

Fast så var det inte riktigt visade det sig. Det tillkom liksom en massa vaktande: brandvaktande och landgångsvaktande, fikavaktande och guidevaktande.
Ja, på det hela taget var det en himla massa vaktande under det första dygnet.
Jag måste medge att jag inte riktigt fått grepp om systemet än men den röriga schemaläggningen tycks ha att göra med att vi ligger i hamn.

Efter presentationen fick vi installera oss i våra skansar och därefter satte vi igång att arbeta. Min första arbetsuppgift var att tömma en fender. I drygt en timme satt jag lydigt på min gigantiska fender som långsamt tömdes med luft. Efter all information kändes det bra med en konkret arbetsuppgift.

På eftermiddagen sprack molnen upp och solen visade sig. Vi i Babord, som hade vakten trots att klockan inte alls var mellan fyra och tolv, fick klä om till 1700-talskläder och gå upp på däck för att ta emot 160 höjdare från den holländska marinen som hade hyrt vår skuta för ett event.

Holländarna minglade runt i sina uniformer och bling-blingande medaljer och de av oss som varit med och seglat tidigare berättade för dem om båten. Jag kunde ju inte berätta så mycket om båten men jag blev ändå kompis med en liten dam som hade ett brinnande Sverige-intresse och tyckte att folk som inte visste att ”Gothenburg” hette ”Göteborg” på svenska var obildade.

Min sista arbetsuppgift var att fixa kvällsfika. Efter det var jag så trött att jag höll på att dö. Det kändes nästan oöverstigligt att lirka fram sin hängmatta i mörkret, försöka pressa sig in på sin plats mellan de andra hängmattorna och fästa den någorlunda säkert så att man inte ramlade ner mitt i natten.

Nästa problem var att komma upp i hängmattan men när det väl var gjort var det ganska mysigt. Det kändes som vi i vaktlag Babord var ett gäng ailiens som hängde tryggt tillsammans i våra kokonger, redo att ta över skeppet när morgonen kom.

/LR

This entry was posted in Blogg. Bookmark the permalink.

Comments are closed.

Built by Hotbox Studios