SOIC

Någonstans mellan Dover-Calais

Posted on by lindaj

Dag 4, till sjöss

Morgonen började som vanligt med att en person från föregående vaktlag ”purrarde” oss. Jag vet inte vad ”purra” kommer ifrån, det kan vara en skeppsterm eller ett göteborgskt ord, hur som helst innebär det ”väckning genom gullning”. Man gullar med de som sover och är snäll och mild så att ingen flippar ur när de inser att de ska upp på däck igen efter några få timmars sömn. Det är väldigt sympatiskt, mycket bättre än att ställa klockan på telefonen.

Det var rejält molnigt när vi kom upp på däck. Eftersom vi hade motvind, och eftersom det är mycket båttrafik på sträckan mellan England och Frankrike, gick båten fortfarande för motor.

Min första vakt tillbringade jag som ”backis” i Byssan, alltså köket, tillsammans med min vaktlagskamrat Primus, kockarna Janne, Paulo och Alexandra och min favoritadministratör/mässman, Anna.
Det var varmt i Byssan och en jäkla massa disk och spring upp och ner för stegen men det gjorde inget. Vi lyssnade på musik, snackade om sexism inom dance hall-genren och dansade, samtidigt som vi diskade och dukade fram fika.

Man äter väldigt mycket när man är till havs, hela tiden faktiskt. Sju är det stor frukost, tio är det förmiddagsfika, halv tolv är det lunch, fyra är det eftermiddagsfika, halv sex är det middag och tio är det kvällsfika och om någon ändå skulle hinna bli hungrig kan man gå ner i köket och ta en macka.
Anledningen till att man äter så mycket är dels att man blir väldigt hungrig av allt jobbande utomhus, och dels att man tycker att man är så sjukt värd all god mat när man jobbat så hårt.

När vår vakt var över hade vi fritid. Några tog en tupplur i hängmattan, andra satte sig och pysslade på kanondäck och några stycken satte sig på däck där solen hade dykt fram. Efter middag samlades alla som inte hade vakten i aktern på kanondäck. Där var det visning av Peders film om Götheborgs Kina-resa.
Det var en väldigt inspirerande och fin film och när vi gick upp på däck igen för vår kvällsvakt kändes det lite snopet att vi gick för motor genom ett sund, istället för att gå för fulla segel över något världshav. Men sånt är sjölivet!

Kvällens första arbetsuppgift var att klättra upp i rået och fixa till seglet som var slarvigt fäst. ”Det finns saker man måste göra, annars är man ingen sjöman utan bara en liten lort”, påminde jag mig själv och hakade fast säkerhetsselen.

Men väl uppe i rået var det helt magiskt, solen som gick ner vid horisonten, vinden i håret och havet som bredde ut sig åt alla håll. Jag fick värsta frihetskänsla och första impulsen var att börja skråla ledmotivet till Titanic-filmen. Lyckligtvis hann jag hindra mig och tänka att det var både töntigt och opassande. Men jag var i alla fall inte det minsta höjdrädd längre, inte ens när vi var tvungna att ta släppa rået och ta i med båda händerna och med all kraft rycka för att få med oss det tunga seglet som hade halkat ner en bit.

Det var en ganska lugn kvällsvakt. Vi övade på knopar och Henrik ritade upp seglen på durken med en tavelkrita och förklarade vad tamparna som styr seglen heter och var de går.
Det är fantastiskt vad snabbt man lär sig ändå. När jag satt på planet med boken vi fått hemskickad och läste om alla obegripliga termer kände jag mig frustrerad och uppgiven. Men nu när Henrik förklarade kändes allt hyfsat logiskt och lättbegripligt även om det förstås kommer att ta tid att komma ihåg allt utantill.

Kvällsvakten avslutades med lite träning. Det pågår tydligen någon slags utmaning ombord: alla ska göra 100 armhävningar om dagen. Detta innebär att det alltid ligger någon och gör push ups någonstans. I vårt vaktlag valde vi dock att effektivisera processen i en gemensam ansträngning: vi gjorde 100 armhävningar tillsammans. Sedan var det natti natti och vårt vaktlag missade passagen mellan Dover och Calais med några timmar.

/LR

This entry was posted in Blogg. Bookmark the permalink.

Comments are closed.

Built by Hotbox Studios