SOIC

“Delfiner på fördäck”

Posted on by lindaj

Dag 6, till havs, ganska nära Brest

Jag har bränt ansiktet. Det blossar och ikväll kommer det vara rött som en livboj. Egentligen kan jag inte skylla på något eller någon. Jag kan inte säga: ”jag visste inte att solen tar när det är så förbannat kallt och blåsigt” för det visste jag. Men när den där satans solen nu för en gång skull dök upp ville jag inte missa en sekund.

Jag fattar att det är kallare till sjöss än på land, det blåser, stänker vatten, är kustlandsklimat och allt det där, men att det ska vara så här sjukt kallt i Frankrike i mitten på juli, det är löjligt. Man fryser ju konstant!

Trots detta såg vi delfiner igår! Det var på eftermiddagen som någon ropade i högtalaren: ”Delfiner på fördäck”. Alla sprang upp på däck och där var de, lite små och undernärda tyckte jag att de verkade (men så var de förmodligen jäkligt frusna också) men de var i alla fall vänligt inställda det förstod man när de spexade och hoppade runt båten precis som man läst att delfiner gör. De var sjukt gulliga! Hoppas de inte fastnar i något av alla fiskenät som man ser när man står på vakt.

Annars går livet till sjöss sin gilla gång. På gårdagens kvällsvakt blev det en hel del klättrande i riggen. Det var ganska hög sjö och gungade rejält men det gjorde inte så mycket. Jag tror faktiskt att min höjdrädsla är botad.
Georgina gav oss en genomgång av grunderna i navigering. Jag hängde med på Longituderna och Latituderna och att ta ut en position verkade funka ungefär som när man ska leta på kartan i Gula Sidorna. Men sen skulle man lägga till en massa grader hit och dit beroende på en massa saker. Där någonstans började min matte-varningslampa blinka. Allt som har med matte, logiskt tänkande och beräkningar av olika slag gör mig väldigt nervös. Det är nästan som en fobi. Men den kanske går att bota, som höjdskräcken, ifall man navigerar lite mer.

Eftersom vår boss Henrik passade på att göra pull-ups medan vi tränade på navigering var han förmodligen väldigt trött i armarna sen för de blev ingen obligatorisk träning i slutet av vårt pass. Ingen protesterade, allra minst jag.

Sedan var det läggdags. Det är alltid spännande att gå och lägga sig på båten för man drömmar så flummiga drömmar när man gungar och svajar hit och dit i sin hängmatta. I natt drömde jag att jag hade tagit på mig att smuggla kokain i sådana där plastrullar som man köper ärtsoppa i. Det var värsta dealen och allt hängde på mig men jag blev asnojig och trodde att sjöpolisen skulle komma så jag hällde ut kokainet i toaletten. På grund av detta skulle skeppet gå i kånken, alla var skitsura och mitt vaktlag frös ut mig resten av resan. Tur att det bara var en dröm.

Nu är det filmvisning!

/LR

This entry was posted in Blogg. Bookmark the permalink.

Comments are closed.

Built by Hotbox Studios