I olika omgångar och med varierande framgång försöktes den dyrbara lasten bärgas. Lasten beräknas vara värd lika mycket som hela den dåvarande svenska nationalbudgeten. Spekulationerna var oändliga. Försäkringsbedrägeri? Roderhaveri? Full kapten?

Resan hade varit långt ifrån problemfri. Strömmar och vindar hade fört skeppet på villovägar vilket ledde till en försening i tidsplanen. Sydmonsunen som skulle ha blåst skeppet från Java till Canton missades och skeppet fick istället vända tillbaka till Java och tvingades där vänta sex månader på de rätta vindarna. Denna långa väntan innebar ett hårt liv för besättningen och flera sjömän avled.

När så skeppet efter ett antal månaders försening kunde lägga till i Cantons hamn påbörjades handeln omedelbart. Skeppet lastades tungt innan man satte kurs hem mot Sverige. På hemresan mötte man återigen på svårigheter. Stormar och hård vind skadade riggen, och det krävdes omfattande reparationer. Efter en hård seglats närmade sig skeppet slutligen Göteborg där olyckan blev ett faktum.

Till sist föll den sjunkna Ostindiefararen Götheborg i glömska. Tills en dykare 240 år senare återupptäckte henne pch påbörjade marinarkeologiska utgrävningar  vid vrakplatsen. Det var ibland dykarna som undersökte vrakplatsen som idén föddes att påbörja ett gigantiskt modellbygge, i skala 1:1.

Alla geniala idéer rymmer något mått av galenskap. Därför är det skönt att kunna konstatera att äventyret lever och galenskapen ännu frodas på varvet Terra Nova.