Men, det gällde inte Götheborg utan Hedvig Sofia, som vi har spelat under två dagar. Den tredje dagen var vi det Danska skeppet "Hwide Örn", fört av Peder Tordenskiold.
Den ena dagen förde vi Dansk Örlogsflagg, den andra Svensk!
 
Vi har alltså  gjort vår premiär i spelfilmsvälden i en dokumentärfilm om slaget mellan dessa två skepp 1717. Tyvärr vann Tordenskiold, men svenskarna lät inte honom få skeppet , utan seglade rakt upp på stranden utanför Kiel. För att komma så långt in som möjligt vräkte man kanoner och allt annan löst överbord. På botten ligger det två stråk med kanoner och annat. Längst in mellan raderna, vraket.

Ett tyskt team från Spiegel-TV gör en dokumentär om utgrävningarna av vraket. Detta skall kompletteras med historien om vad som skedde innan hon blev vrak. De var med oss under resan från Halmstad till Risör. Kameran har gått mest hela tiden. Scen efter scen. "That vaas excellent! Just one more time!" var regissörens ständiga kommentar.
Det jobbigaste  måste nog varit att spela död. Trumslagaren, som blev skjuten i huvudet, låg blick stilla i nästan två timmar. Försökte han öppna ögonen hörde man: "Daaarryyl!"
"Tordenskiold" sparkade nog på samma pyts tjugo gånger och väste: "Ta bort det där skrääpet!"

Besättningen har ställt upp fantastiskt både som statister och skådespelare. TV-teamet var mer än nöjda. Vi får hoppas att det leder till fler filmuppdrag...

På torsdag kväll var det så dags att dra sig in mot Risör och träbåtsfestivalen där.
Vi skulle vara "synliga" i en och halv timme innan det var dags att skjuta salut. Eftersom det är en liten hamn, föreslog lotsen att vi skulle passera rakt igenom hamnområdet och vända lite längre bort. Publiken på land hade undrat vad som hände när vi försvann igen. Visste vi inte vart vi skulle! När vi sedan upprepade manövern åt andra hållet var förvirringen total. Vi skärpte oss och på tredje vändan stannade vi, sköt våra åtta skotts salut och lade till på "Dampskipsbryggen" med sedvanliga ceremonier. Välkomnad av, tycktes det, halva Risörs befolkning.

Det har varit ett mycket intressant besök för alla. Med några hundra träbåtar av olika modeller, att beskåda blev tiden  inte lång. Alltifrån Vikingaskepp till blänkande mahognyracerbåtar. Mest spännande var det for några av oss att komma ombord i "Colin Archer I", som  är ett flytande museum. Hon byggdes 1892 och seglade som Sjöräddningsbåt (Räddningssköite) i över trettio år. Har direkt räddat livet på drygt 200 människor. Indirekt 4000 genom att bogsera ett stort antal fiskebåtar i säkerhet. Man kunde ta upp till fem båtar på släp samtidigt. UNDER SEGEL! Någon maskin fick hon inte förrän efter sin pensionering. Förutom den, var allt original. T.o.m. färgen (kulören, det var nog påmålat några gånger!) En vedspis och järnkamin stod för mat och värme under kalla, stormiga nätter.
 
Vikingaskeppet kunde vi inte heller låta bli. De bjöd på några timmars spännande segling utanför öarna. Att stagvända med bara ett segel gick ju det med.. Hade jag inte trott.
På söndagskvällen var det dags att lämna de nya vännerna och bege sig ut till havs.
En timme innan avgång åskade och regnade det häftigt, men som vanligt klarnade det upp till vår avgång. Den sista för denna turnén.

Natten bjöd på svaga sydliga vindar, som sedan väntades bli sydväst till väst och friska i. Vi körde för maskin rakt söderut under natten och hann nästan ner till Skagens latitud innan vi fick vind. Svag till att börja med. Mot slutet av färden friskade det i så vi fick göra några slag upp och ner längs kusten för att inte vara inne för tidigt. Klockan 1500 vid Trubaduren. 1700 skulle lotsen möta upp utanför Tångudden, vilket han också gjorde. Strax efter infann sig bogserbåtarna.

Vi skulle upp till Operan för att starta Kulturkalaset med en salut. Gästerna befann sig på norra terrassen till Kajskul 8. Just där ligger det en massa museifartyg som skymmer utsikten på älven. För om jagaren Småland fanns dock ett litet hål där vi syntes. Prick 1815 lät styrman August kanonerna dåna med en åtta skotts salut. Specialpreparerad av "styrman Oskar", som är August elaka alter ego....

Pir 4 väntade på oss. Klockan 1920 var sista trossen fast och landgången ute. Resan var över för i år. Nästan.

Återstog bara att slåss med Tordensksiold och den Danska flottan utanför Operan i lördags kväll. Denna gången blev det Tordenskiold som fick hala flaggen  och smita iväg med svansen mellan benen. Det var vad som hände när han försökte inta Göteborg  den 21 juli — 28 augusti 1719. Kvar lämnar han nio skepp, som Svenskarna överrumplade och tog den 1 september.

Under natten mellan den 26 och 27 gjorde han ett sista försök att inta Göteborg. I skydd av mörkret lyckas han ta sig in till Nya Varvet och sätta både byggnader och skepp i brand.
Gathehjelms "La Comte de Mörner" exploderar så hela staden vaknar. Så även soldaterna på Älvsborgs Fästning och Kärringberget som beskjuter Danskarna så de måste dra sig tillbaka.  Enda bytet var en återerövrad slup. Tordenskiold fick fly i en mindre båt mot Marstrand.
Det var vad som skedde. Historien kan man ju inte ändra på!

Vi tog oss upp och lade oss på en positon mitt i älven, rakt utanför Operan. Området var avlyst för övrig trafik, så vi hehövde inte oroa oss för andra båtar. Bara Danskarna!

Strax före nio hörde vi spridda skott från väster som antydde att fienden närmade sig.
Vi var redo. När det första skeppet kom upp långsides och började skjuta, gav vi den en bresida med sju kanoner. Vi hade nämligen flyttat över två kanoner från babord till styrbord så vi utnyttjade alla öppningarna. Som en extra krydda hade vi med oss vår krutleverantör "Krut-Anders" Hållinder med tre medarbetare.

Sedan följde ett skjutande med allt vad alla hade när de fem Danska skutorna passerade oss. De vände runt oss och på utvägen strök de den Danska flaggan. Som en markering att de var tagna i pris, hissade de den Svenska flaggan till publikens jubel.

Styrman August fyrade av en sista salut. Denna gång i takt. Vi som har några år på nacken kommer ihåg ramsan:"Hälsan för halsen, Bronszol" som ihåller sju takter, vilket passade oss perfekt. Styrman August är nog den förste som "spelat på kanon" utanför  Operan.

Det sista uppdraget för i år (?) blir vid invigningen av Kosterhavets nationalpark den 9 september, då vi skall föra den Svenske Kungen från Nordkoster in till Strömstad. Där skall han ta emot den Norske Kronprinsen som skall inviga den Norska motsvarigheten.
Då kommer vi att teckna historia, inte bara återspegla den.

//Kapten Peter Kaaling