Dagen började som vanligt med att väckarklockan dundrade igång. Det var då dags att göra en snabb men behärskad förflyttning till jobbet ca 50m. För att undvika att träffa någon pigg fartygskamrat som varit uppe några timmar gäller det att ha blicken stadigt fäst på dörren ned till byssan och inte stanna för något, brukar funka. Men min morgon tog sig en oväntad vändning, då jag tog sista trappsteget ned i byssan stod Hanna (jungman i misskepps) med ett leende och en rykande färsk kaffekopp till mig, med en sådan mottagning på jobbet kan man omöjligen vara på dåligt humör.

Någon gång under natten kom vi in i ett område med ganska grov sjö så under morgonen fick vi veta precis hur bra vi hade sjösurrat kvällen innan. Måste säga att jag blev positivt överraskad, allt stod där det skulle förutom två yrvakna kockar som trillade runder i gungandet.

Sjösjukan har under dagen drabbat båten ganska hårt. Men man kan inte säga något om sjösjuka - det kan drabba alla - och när det väl händer är man inte så tuff längre. Det enda man kan göra är att bistå de för tillfället kraftlösa med en klapp på axeln vätska och lite mat.

Lunchen som vi bjöd på var chili con carne med ris. Aptiten var minst sagt varierande och det blev en ganska mycket över.

Framåt eftermiddagen var det dags att laga middag, i lugnare vatten igår hade vi bestämt att det skulle bakas pizza, vilket i efterhand kanske inte var den allra bästa iden som har kläckts i byssan under vår tid ombord, med tanke på dagens grova sjö. Men, men det var vad som var framplockat så det var bara att sätta igång, efter några mindre missöden kom vi igång.

Jag kan utan att ljuga säga att byssan inte var så samarbetsvillig idag, man kunde stå och titta på en skål på arbetsbänken i fem minuter utan att den så mycket som rörde sig trots båtens gungande, men vände man ryggen till hördes genast de karakteristiska ljudet av något som glider längs den rostfria ytan, och för att göra förödmjukelsen total, ta ett litet skutt över kanten vända sig i luften och frigöra allt dess innehåll och slå i durken med en skräll. Följt av närmast stående kocks svordomssalva som inte passar sig i skrift.

När allt till sist var förberett, och säkert placerat på blöta handdukar satte vi igång, det kavlades ut pizzabottnar, lades fyllning, flög in i ugnen och för varje plåt som for in plockades en färdig ut delades och levererades till de väntande matgästerna på kanondäck 30 pizzor på 40 minuter inte illa tyckte vi, det visade sig som tur var att även alla som tagit sig tid att besöka vår pizzeria också var mycket nöjda. Inte för att de hade så mycket annat att välja på, men så är det här en restaurang med totalt monopol på all mat.

Efter middagen var det sabba bud. Kanondäck skulle röjas på middagen, glöggen skulle värmas och lussebullarna skulle upp. Kl. 19.00 var tiden inne då kom hon med sitt följe, ljus och skönsång. Lucian, tärnorna, stjärngossarna och en tomte gjorde att denna gungande dag slutade på ett strålande sätt. Med glögg, lussebullar och vacker sång.

Magnus Gustafson
1: Kock