Befälsdagbok 19 januari 2007
Vi befinner oss vid norra ändan av Sumatra, och inte särskilt långt från Indien. Indien har en skärgård här bestående av Nicobarerna och Andamanerna. Efter lite olika styren genom åren så kom dom här öarna att sorteras in under Indien runt 1950. Dom fick sig tydligen en rejäl släng av sleven när det vankades tsunami julen 2004. Det var liksom här det hände. En bit ut i havet var jordskalvet, och på alla stränder häromkring skördades det liv och rasades byggnader. Hade samma sak hänt här idag hade vi dock inte märkt något då vi är på alldeles för djupt vatten. Svårt dock att inte fundera på vad som mullrar och skaver i djupen inunder oss. Här uppe på ytan börjar oceankorsarlunken stabilisera sig. Det går lite fortare för oss som seglat förut, men förr eller senare kommer alla in i det. Jobba, äta, sova, jobba, äta, sova. Samma väder varje dag. Samma rutiner. Den enda referens man har är att det om söndagar bjuds ägg- och bacon-frukost. Måndag och lördag är således dagarna före och efter äggobacondagen medan resten av veckan är mest ett töcken av övriga dagar. Det är underbart. Veckovilla som ju annars är kvittot på en riktigt lyckad semester, är något vi sjömän får när vi jobbar.Tur att det är så svårt att beskatta, för det är en riktigt värdefull löneförmån. Efter en lyckad resa är man som en buddistmunk när man kommer fram. Totalt okänslig för stress. Vi vet förstås inte hur den här resan blir, men det ser lovande ut med stadiga vindar och bara lite mer än uthärdligt varmt.
Martin Graaf
2e bås Götheborg
