Jungmansdagbok 23 januari 2007
Jobba, sova, äta, jobba, sova, äta. Dagarna rullar på och det är idag den tionde dagen till sjöss. Livet här är annorlunda mot det där hemma och jag har för längesedan börjat känna mig hemmastadd i babordsvakten. En skön trötthetskänsla har infunnit sig nu när det börjat rulla lite mer, eller också beror den på morgonvaktens revande av stormärsen som gjorde åtminstone mina armar till spagetti. Babords morgonvakt mellan åtta och tolv brukar innehålla en hel del jobb med seglen. Det gäller att utnyttja de ljusa timmarna på dygnet då kvällspassen mellan åtta och tolv är mörka (men med en stjärnhimmel utan dess like). Nu börjar vi visserligen bli drillade till att jobba lika effektivt i mörker, och jag har lärt mig att identifiera de mörka skepnaderna på däck som är mina vaktkamrater genom deras sätt att röra sig. När det är lugna stunder sitter vi hela vakten vid den röda lampan på däck och sjunger shanties (sjömanssånger) för full hals. Faktum är att sång är ett av de bästa sätten för att hala en tamp effektivt. Så fort man lärt sig att sjunga med utan att bli alltför andfådd så känner man hur rytmen i sången för oss samman till en enda mycket starkare kraft. Klockan ett på dagen idag var det dags för övning. "Alle man på däck"- övningen ska förbereda oss på hur vi hanterar en plötslig vindby som kommer över oss, och att ha alla tre vakterna jobbandes med seglen samtidigt kan vara en utmaning. Den här gången kom dock alla tre märsarna ner som de skulle och adrenalinkicken räckte nästan ända till kvällsvakten. Kanske kan jag göra som de tre små pojkarna på Götheborg I och stanna kvar ombord gömd i lasten. För en sak är säker, jag vill aldrig mönstra av. Hillevi, babordsvakten
Karin & Hillevi i solnedgången. Foto: Robin Olsson
