Jag tyckte mig se att det nog var dags att släppa ovan nämnda tamp, men med min segelerfarenhet (obefintlig) så bör man ju vara försiktig med egna initiativ, så jag stod vackert kvar och väntade på att "akter hal" skulle komma. Ett par sekunder senare hörde jag: "j*^%# Styrbord, släpp kontrabrassen för i hel¤%&>*!" , inte heller detta var ordern som jag skulle lystra till. Dock så kunde jag med viss innehavd slutledningsförmåga kombinerat med rustiken i stämman akteröver övertyga mig om att det nog var dags att släppa på mitt vältjärade skötebarn. Jag gjorde detta och resten av manövern flöt på bra.

Det är oerhört spännande att få se hur det detta sociala experiment artar sig. Att i trånga utrymmen klumpa ihop allt från mjölkbönder till IT-konsulter, med 30 års åldersskillnad samt massivt olika seglingserfarenheter, att "tvingas" samarbeta och bli ett väloljat maskineri. Att sen få vara med om detta på en replika av ett 1700-tals skepp, med allt vad det innebär, skulle säkert av vissa bedömas som "fett", med mitt vokabulär skulle jag dock använda superlativ som: "grymt", "askul" eller kanske rent av "underbart" istället. Det är bättre att tända ett ljus i båda ändarna och på mitten, än att kasta in det i garderoben och låta mössen äta upp det.

Tobias aka Rökmusslan - styrbords vaktlag