Jungmansdagbok 6  juli 2006
Det går undan. Vi har en perfekt slör och gör nio knop. Det är såklart undebar segling, men problemet är att vi kommer att vara framme för tidigt. I den här farten är vi framme vid den kinesiska kusten om tre dagar och de flesta ombord tycker nog att det är lite synd. Alla har kommit in i lunken ombord och njuter av seglingen och frivakterna. De senaste dagarnas solnedgångar har varit höjdpunkterna. Själv passade jag på att klättra längst ut på beginrået, dvs det nedre rået på kryssmasten. Eftersom det sticker ut ett par meter utanför skrovet fick jag fin en fin kameravinkel och lyckades få med hela skeppet från för till akter. En härlig men lite pirrig stund.

Fisket har ordant till sig efter några dagars misslyckanden. Fyra vackra guldmakrillar nappade under dagen. Flera kameror från kinesisk TV bevakade händelsen noga (precis som alla andra händelser ombord), och det var nästan autografjägarstämning. Det verkar lätt att bli mediakändis i Kina. Eftersom jag är med på resan som biologisk forskare från Göteborgs Universitet var huvudsyftet med fisket att ta prover för senare DNA-analys. DNA-proverna ska användas för att få fram ett bibiloitek av DNA-sekvenser för att man senare snabbt och säkert ska kunna artbestämma fiskar och fiskprodukter, vilket underlättar arbetet med att upptäcka rovfiske och handel med skyddade djurarter. Som tur är behövs bara några gram levervävnad för DNA-sekvenseringen. Resten av fiskarna blev med de utmärkta kockarnas hjälp en delikat middag som räckte till nästan alla. Då var man populär en stund.

I morse var vi ute och bärgade ett segel när den nedtjärade filmaren Peder dök upp med sin närgångna kamera. En häftig actionscen längst fram och längst ut hade han nog planerat, men det utmynnade i en fars där vi på babords sida av rået smutskastade de på styrbords sida. Det var kul och härligt att stå där framme, men varje gång jag går ut på klyvarbommen förbannar jag alla de delfiner som borde vara där under och dansa i bogsvallet. De har varit märkligt frånvarande under den sista veckan. Det vara bara vid ett tillfälle i början av resan som de behagade göra sin plikt. Som tur var stod jag där längst ut på blindan och tittade ner på dem. Nu fortsätter jag bara att stirra ner i det blå förgäves.
Nu måste jag upp och kolla till fiskeutrustningen. Portside!

Fredrik Jutfelt
Havsforskare och jungman

Befälsdagbok 6  juli 2006

Så var det dags igen. Som jag brukar säga till min vakt: - Ännu en dag i paradiset. Vi seglar på norrut och snart är vi i Kina. Just nu går det med sju knop över havets botten, om det fortsätter så är vi framme en vecka för tidigt. Det vore bra för då kan vi piffa upp vår lilla Ostindiefarare inför kungabesök och annat, alla vill vi se fina ut när kungen kommer.

Det är lika men samtidigt annorlunda att segla här jämfört med att segla med de Norska skolsegelfartygen, lika i den mån att det fungerar ganska lika ombord, olika på så sätt att vi ser ut som inget annat på havet eller i hamn. Hon är en vidunderlig skapelse fartyget Götheborg och seglar bättre än många andra skutor. Svårt att tro det när man ser henne på avstånd, hon ser ut som nåt ur en film om pirater med kanoner och träsniderier a la sjuttonhundratal.

Livet ombord rullar på när vi seglar som nu och allt blir rutin. För mig och min vakt innebär det arbete från 04-08 och 16-20, de flesta klämmer in någon timme däremellan också dels för att inte gå sysslolösa och dels med kärlek till vårt skepp. Själv gör jag lite tråkigt pappersarbete när det behövs efter mina morgonvakter, sånt man slapp på sjuttonhundratalet men som vi måste gör nu för tiden.

Det tas bilder på allt och alla i tid och otid ombord, vi har åtta "riktiga" journalister och fotografer ombord och flera amatörskribenter. Vi får heller inte glömma "vår egen" Peder som dokumenterar oss för SOIC's räkning. Om man ska tro kineserna kommer vi att få nästan filmstjärnestatus när vi kommer fram på grund av all mediatäckning där. Den som lever får se.

Jag tackar er alla för er tid och önskar en trevlig dag.
Ulf Hed