Jungmansdagbok 28  juni 2006

Början på slutet. Den sista förmiddagen i Jakarta ägnades åt sjösurrning, städning och framför allt att proviantera. För att undvika att kackerlackor och annan ohyra skulle komma ombord putsade besättningen varenda tomat och varenda äpple. Broccolibuketterna rensades, purjolöksblasten ruskades och varje liten grön chillifrukt sorterades. Jakartabor hängde över avspärrningsstaketet och tog kort på oss där vi satt på upp och nervända backar och pillade med provianten.

Klockan 14 ställde samtliga besättningsmedlemmar upp sig på kajen i Tanjung Priok, för att önskas "bon voyage" av stadens vice guvenör. Ceremonin avlöpte med tal och välsignelse på den sista färden. Sång och stort tack till Jakarta, åtta skott salut och vi var i väg. Jakarta och hamnen med hundratals kranar försvann bakom Götheborg och när mörkret la sig skingrade sig smoggen och stjärnhimlen blev synlig.

Etappens första kväll och natt gick vi för motor, dels för att vinden var relativt svag, dels för att inte dröja kvar för länge i pirattäta vatten. Stämningen är god ombord, om än några oroliga magar.

Emma Bengtsson

Befälsdagbok 28  juni 2006

Vi forlot Jakarta i dag og det med brask og bram som vanlig. Vi sang og sköyt med kanoner, vinka farvel til alle som hadde mött opp. Jakarta er den störste byen jeg noensinne har värt i. Utstrekningen er ufattbar og det er mennesker overalt til alle dögnets tider. Indonesierne i Jakarta er helt annerledes en det man forventer seg i storby. De var tolerante og höflige ( til og med i trafikken). Vi ble alltid mött med stort smil og nysgjerrighet. All trafikken gjorde at luften kjentes som sandpapir å puste inn. Alt stövet og mökka klistret seg til huden i varmen. Heten var til tider uholdbar, spesielt i den fuktige lufta i havna og ikke minst ombord. Hver morgen våknet man opp våt og varm etter å ha sovet i en 35 grader varm luger hele natten.

Lengsenen etter og komme ut på havet i frisk luft og svalere temperatur hadde blitt stor etter ti dager her. Så det var godt å forlate storbyens mas og larm for å sette kursen nordover over Javasjöen mot Kina. Den deilige sjölufta og sjöbrisen var som balsam for kropp og sjel. Vi får vente med og sette seil da vindene akkurat nå kommer fra nord. Kanskje i morgen. Jeg håper ihvertfall det. Forventningene om enda en fin seilas på denne siste distansen opp mot Kina er store for min del.Fair winds and following seas to all.

Lotte Carrasco
Mastskeppare styrbordsvakten