Jungmansdagbok, 6 oktober 2006

Då var man äntligen ombord då, på fartyget som så länge legat i Göteborgs hamn, otåligt väntandes på att ett gäng glada och äventyrslystna seglare ska mönstra på och ta henne till Ostindien. Skeppet som har byggts med sådan kärlek och omtanke, skutan som nu tagit sig hela vägen till Kina.
  
Denna dag började som alla andra för de mest rutinerade ombord. Solen steg sakta upp över Shanghais skyskrapor, som dagen till ära faktiskt inte täcktes av det sedvanliga grådiset som allt för ofta döljer de höga byggnaderna i denna mångmiljon stad. Den traditionsbundna uppställningen avklarades med lite allmän information medan den enorma SOIC-flaggan och den röda kinesiska fanan halades i topp. Ännu en dag har vaknat till liv. En dag som även denna fylldes av aktivitet och arbete, autografskrivande och tjärning. För alla iförda de blåa fartygskläderna innebär en ny dag även ännu en dag som ständigt fotoobjekt och att allt man gör, gör man för att kineserna ska ha något att undra över och fotografera.  Livet här är verkligen något helt annorlunda, det är som att tid inte finns, det ända som spelar roll är när man ska gå på vakt och hur många minuter det är kvar till fika. Där emellan är det skrapa, tjära och stå post runt om på skeppet som är huvuduppgifterna. Det senare för att kineserna är enerverande nog när de går i samlad grupp åt rätt riktning på skeppet.

Så det är alltså i denna värld vi ska leva den närmaste tre månaderna, tillsammans och med hjälp av varandra ska vi ta detta fartyg tillbaka mot Sverige. För de allra flesta innebär ankomsten till Singapore hemresa, men det finns även en större skara som mer än gärna vill fortsätta denna fantastiska resa. Tillsammans med vår fullriggade gudinna fortsätter nu äventyret och i slutet av månaden lämnar vi återigen solens rike och tar oss ut till Neptunus och hans oändliga ocean.  

Elsa Eugensson