Jungmansdagbok, 22 september 2006

Då var det min tur att skriva dagbok då... Enligt listan ska jag skriva om den 22e september, men det finns ett litet problem; Jag var sjuk hela den dagen och även några dagar innan dess, så det finns inte så mycket att berätta. Jag sov trots allt så gott som hela dygnet.

Jag kan ju istället berätta om hur vi kommunicerar med urinvånarna. Det är minsann inte det lättaste. Det är väldigt få kineser som talar engelska. Att tala engelska med taxi-chaufförer är totalt uteslutet! I början försökte vi fråga om dom talade engelska, sen försökte vi uttala "Götheborg" på Kinesiska, men det resulterade oftast i att dom bara skakade på huvudet och åkte ifrån oss. (Vi åker taxi ganska ofta. En resa på 10 minuter går sällan på men än 20 kronor.) Ibland så har vi faktiskt en karta med oss. Problemet då är att vi sällan vet vars platsen vi vill åka till ligger. Så vad göra? Vid ett tillfälle då en skylt sattes upp vidd ett närliggande bygge fick jag en idé. På skylten står det att man måste ha tillstånd för att gå in på bygget, samt en hänvisning med adress till skeppet, skrivet på engelska men också med kinesiska tecken! Snabbt och lätt drog jag således fram min nya fina digitalkamera (Tack mamma och pappa!) och tog en bild på skylten. Numera när vi ska tillbaka till skeppet, oberoende vars i stan vi är, så sätter jag mig i framsätet och visar bilden.

Nästa problem är att få chauffören att stanna vid rätt plats. I början försökte vi, som vanligt, med engelska. Efter många tappra försök då vi pratar sådär fånigt långsamt med dom, som om dom förstår bättre om vi pratar långsamt, gav jag upp engelskan. Nu pratar jag svenska med i princip alla kineser. "Du kan stanna här. Det blir bra. Tack så mycket." Och det fungerar!

Nu hinner jag inte skriva mer. Jobbet kallar!

På återseende!
Peter Mattsson