Befälets dagbok 11 april 2006

Nu har livet inrättat sig i sjöresans lunk. Det blev endast ett dygn för mig i Port Elizabeth innan vi  lossade förtöjningarna och satte segel. Från snöstorm på Landvetter till gassande sol på några timmar och sedan rakt ut på havet.

Efter de första dagarnas kämpande med att få "sjöben" har jag nu funnit mig tillrätta. Det är mycket på gång ombord och det är mycket som inte är färdigt än. Antagligen är det inte förrän vid återkomsten till Göteborg som hon är inkörd och "färdig". De tekniska systemen fungerar och det är det förebyggande underhållet och förbättringar som är den huvudsakliga sysselsättningen. Med jämna mellanrum blir det dock en tur på däck för att ta del av sol, vind och vatten.

Jag kom sent in i projektet och gjorde ett par provturer i somras. Då var det mer av organiserat kaos medan det nu är ett fungerande fartyg. Känns underbart att ha fått chansen att deltaga i detta äventyr och komma med på detta ben över Indiska oceanen. Det är en härlig känsla att se solen gå ner och veta att man är så långt från land på ett fartyg som skiljer sig så mycket från de man tidigare varit mönstrad i. Att  farten inte alltid är så hög gör ingenting så länge det går åt rätt håll. Att det är långt kvar än är inget man tänker på. Det är bara att njuta av var dag som den kommer. När det går undan är det en mäktig känsla att se hur fartyget följer sjön och se hur master och segel samverkar under belastningen. Förunderligt vad trä, hampa och lin mäktar med.

Med hälsning från ett "Happy Ship"

Thomas Kasperson 1:e fartygsingenjör