Vi har haft jättefint väder och igår "sjönk det in" att vi faktiskt har svensk försommar hemma nu. Vi brassade tiden för sista gången nu inatt och plötsligt så blev det inte mörkt under vår vakt (8-12). Härligt! Det är en av de saker man upptäcker att man saknat, den svenska gryningen och skymningen. De härligt ljusa kvällarna. Så gårdagens solnedgång var helt fantastisk. Förmiddagen bestod i div. underhållsarbeten och fejning för att göra henne fin till hemkomsten. Lite knopkunskap hanns också med.

Det är blandade känslor som kommer upp när jag tänker på att om några dar så är Götheborg åter i hemmahamn och den här resan är över. Det ska bli tokskönt, härligt, underbart, fantastiskt att komma in till Göteborg och Sverige igen efter att ha varit borta fem och en halv månad. Men samtidigt kommer jag verkligen sakna tiden ombord.

Alla människor man lärt känna och levt så tajt inpå. En massa nya platser som besökts, ja hela tillvaron ombord. Känslan av total ensamhet ute i Bengaliska viken, bildvisning på storseglet utanför Sri Lanka eller dansafton under stjärnorna och månen i Arabiska sjön! Upplevelser jag kommer bära med mig länge.

Känslan att sitta uppe på förbramråt i natten och titta ut över havet och fullmånen som ger en fantastisk mångata att segla i, går nog inte till fullo beskriva i ord utan måste helt enkelt upplevas. Eller att vara med och bygga nya lanternor i kuling utanför Biscaya där man bokstavligt talat fick stå på väggarna och jobba i sjöhävningen är också svårbeskrivet. Tiden ombord har varit helt underbar och får jag möjlighet så seglar jag med henne igen.

Väl mött Vänner

// Marcus Wärlinge, Jungman nr 4