Jungmansdagbok 3 juli 2006

I går var det den "traditionella" söndagsshowen för vår etapp första gången, roligt överaskande och underhållande. Hur få ihop det så snabbt, verkligen lyckat och ribban satt. Har gett mig den på att ligga i min koj, ligger bra men varmt och fuktigt. Skönt när fläkten blåser mot huden. Kort slummer innan vaktavlösning. Ronderar på posterna, som utkik ser jag många fiskebåtar på avstånd med starka strålkastare som lockar bläckfisken till näten, annars ingen trafik. Brandronden med koll på alla skrymslen visar en båt i lugn harmoni med vilande besättning i olika hörn av däck enbart några få i sina skansar. På rortörnarna är kursen 345 vinden in strax akter om tvärs farten mellan fem och sex knop, dygnsdistansen ca 150 nm vilket gör att vi ligger dagar för schemat. Väcker midskeppsvakten och avrapporter, till kojs och somnar omedelbart.

Efter frukost sitter jag på sundeck när plötsligt det rasslar i Fredriks spinrulle. Letar rätt på honom och ser en stor guldmakrill tas ombord. Lär vara en stor dilikatess. Egendomlig bulb på hjässan. Sernare även en blåfenad tonfisk sinrikt designad med "fack" där han kan fälla in buk- och sidofenor så att kroppen blir helt spolformig. Eftermiddagsvakten är odramatisk, vinden friskar något farten ökar ytterligare och alla segel är satta. På däck syr Philip och Mia på en ny reservblinda (råseglet på bogssprötet) Lite av rutin gör sig gällande, tränar den obligatoriska "man överbord rutinen", riggträning, säkerhetsgenomgångar, försök att lära sig hitta bland det drygt hundratalet olika tamparna och deras olika funktioner. Kollar sjökortet vi är strax utanför Vietnam (Saigon) öster om oss finns ett stort blåmarkerat område "Dangerous Grounds" vårt vattendjup ännu kring femtio meter men snart sluttar det brant ner till över tvåtusen meter när vi kommer ut på Sydkinesiska sjön.

Efter vakt och middag sitter jag och försöker ta in alla intryck känner den starka upplevelsen av att få vara med, ser det azurblå vattnet i solglittret, en obruten horisont, en ljum luft - jag skulle kunna stapla många superlativer. Prata med och dela upplevelsen med alla dessa ungdommar som finns ombord. Om jag inte insett det tidigare så står det helt klart att jag är ålderman ombord med råge, det går åt tre jungmäns ålder. Hade Jonas och Daniel (mina söner) varit med så hade de kvalat in med topplaceringar.

Stig

Befälsdagbok 3  juli 2006

Ännu en dag på havet. Som alla andra skrivit hitills tycker även jag det känns skönt att få lämmna Indonesien. Den dagliga lunken och alla rutiner ombord är välkommna, vi närmar oss det stora målet Kanton i Kina! Den känns dock som om vi har land väldigt nära oss hela tiden, en nästan daglig bild av andra fartyg ock fiskebåtar i vår närhet ger denna kännsla.
En ständig följeslagare är värmen och luftfuktigheten, alla svettas konstant och kläderna är ständigt fuktiga. AC är en uppfinning som inte finns ombord! En dalkulla som jag kan ibland få en fysisk längtan efter snö och skidor!  

I övrigt har dagens datum inte bjudit på några speciella händelser förutom att det forfarande är enstaka fall av diareé. Nästa åtgärd förutom karantän toaletterna är att byta handdukar på samtliga toaletter vid varje vaktlags byte. Detta är ett leda i att få besättningen friska och arbetsföra. I övrigt är det lungt på sjukfronten och jag kan börja planera för den stora inventeringen av läkemedel och annan utrustning. Vi ska ju segla hem igen.....en svindlande tanke! Men men vi seglar här och nu!!!! Jag väljer att leva efter det mottot och njuta av dagen! Det är underbart med två timmar off från det dagliga lunket i byssan, kunna sova en stund i solen på sundäck, på kvällen titta efter södra korset och somna med stjärnhimlen som sitt tak!

Inga-Lill Wester
Sjuksköterska/Messman