På torsdag morgon friskade vinden igen och vi gjorde 7-8 knop, kusten närmade sig snabbt. Vid elvatiden dök de första skuggorna upp av öar i diset. Vi siktade Kina!! Vid lunchtid var vi innanför de yttersta öarna och på väg till den av agenten anvisade lotsankarplatsen. Då plötsligt kom ett mail att det var OK att ligga på den yttre platsen som jag hade önskat. Bara det att den låg tvärs om babord! Såå, bärga alla segel och starta maskin. Men vi hade ju kommit innanför kustlinjen, så vi tyckte vi var framme. Jungmännen fick visa vad de lärt sig så det gick snabbt med segelbärgning och vid fikadags passerade vi ett sund och var inne i en arkipelag, omgärdad av höga öar. Den högsta är 400 meter. 1540 släppte vi draggen och hade fast kontakt med Kina. En drygt tioårig dröm hade gått i uppfyllelse!
Den stora frågan var nu: kan vi göra vatten här? Det såg inget vidare ut, lite grumligt, men våra tappra maskinister trimmade osmoserna och bytte filter stup i kvarten, så de lyckades hålla igång produktionen hela tiden vi låg för ankar. Osmosen har ju även den fina funktionen att den inte bara "silar" bort saltet, den silar bort bakterier också. På fredagen drog vi igång med förberedelesarbeten inför riggsänkning. Alla var igång och klättrade i riggen och tog ner alla småsegel. Målarpytsarna var också framme för den sista make up´en. Från början hade man sagt att klareringen skulle göras den 17e i Nansha, men nu kom budet att de vill göra detta på en ankarplats 10 Nm längre in. Maskinisterna hade lyckat fylla på vårt vattenförråd till fullt, så vi hivade ankar på lördag morgon och gick de tio milen och ankrade på nytt. Det visade sig att det inte var så mycket sämre vattenkvalitet här, så vi kunde fortsätta att göra vatten. Till glädje för alla de som behövde tvätta kläder!
Efter ett tag kom en kustbevakningsbåt ut med agenten, tull och immigration. Båten var typ plåtschabrak och det blåste rätt friskt så den rullade bra. Vi var skeptiska, men man ville försöka sätta ombord sitt folk. De närmade sig vår babordssida, där det var mest lä, och lyckades sätta ombord agenten, en karantänsofficer och hamnkaptens representant. Sen brakade det till och lyckades med att, trots alla våra fendrar, trycka till ett röstjärn så det kroknade lite. Vi fick dem att dra sig tillbaka och återkomma med en mindre båt. Undertiden hann agenten och jag klara av att signera alla papper. Fem kopior och till tre hamnar så blev det en del namnteckningar och stämlar. Karantänsofficeren drog också igång. Han ville veta temperaturen på alla i besättningen, så doktor Robert och syster Inga-Lill drog igång en kampanj. Man lockade med att termometern var avtorkad med sprit mellan mätningarna! Till slut kom man tillbaka med en något kortare båt, en bogserbåt med en mycket bred och platt för. Bogserbåtsskeppare brukar ha koll på sina båtar, så vi hoppades att detta skulle gå bättre. Men inte! Istället för att landa mjukt med den breda fören, satte han ett hörn rakt i sidan på oss och lyckades slita sönder en bit på båtavbärarlisten. Efter vilt gestikulerande och mycket sura miner från oss drog han sig tillbaka.
Nu kom man på att närmare ön på andra sidan skulle det vara lugnare. Jag betvivlade eftersom det var pålandsvind. Det var dock rätt mycket ström och ibland kan strömsättningar göra små mirakel. Det låg också många småfartyg ankrade där, så vi ville inte visa oss ogina utan lättade ankar och gick över och ankrade på andra sidan. Inte var det lugnare där. De kom med sitt plåtschabrak igen och ville borda oss, men denna gångne blev det blankt nej. Vi sjösatte vår MOB-båt och skeppade över de vi hade ombord och så fick det vara bra med den klareringen. Resten fick göras efter det vi lagt till i Nansha som planerat.
På natten till söndagen passerade ett åskväder med kraftigt regn och vindbyar upp mot 20 m/s. Ström och vind hade lite olika uppfattning om hur vi skulle ligga, vilket resulterade i att vinden kom in i stort sett tvärs. Vilket naturligtvis regnet då också gjorde! När det gör det har det en fantastisk förmåga att leta sig ner i hytter och kojer. De mest utsatta har dock förberett sig med innertak av plast och annat. Söndagen ägnades mest åt de sista småarbetena och att koppla av och ladda batterierna inför kommande dagar. Mycket laddning fick vi av Babordsvakten som hade arrangerat "Allsång ovanpå Skansen". En fantastisk föreställning med Lasse Berghagen, Carola och andra kändisar.
Peter Kaaling
Kapten
