Men jag såg andra saker, flygfiskar till exempel. De skuttar upp ur vattnet och tar sig förvånansvärt långt innan en våg hindrar deras vidare flykt. Eller väljer de själva när de ska plumsa ner i det blå igen? Jag vet inte.

Jag såg vågor ända bort till horisonten. Vågor är som eld, ständigt i rörelse, bildandes nya former; som om de hade liv. Emellanåt bildades regnbågar när solljuset bröt igenom vågskummet. Behöver jag säga att det var vackert?

Och inatt såg vi delfiner som hoppade alldeles intill vår babordssida, bara några meter ut i vattnet. Delfiner och månsken, sjöfartsromantik så det bara stänker om det (ursäkta vitsen). Här på ytan ser jag bara en mycket liten del av allt som försigår. Det är en fascinerande tanke att under oss simmar en mängd olika livsformer, på olika djup, var och en efter sin fason. Och här finns det nivåer att välja på, Indiska oceanen är flera tusen meter djup...

Därför smärtar det att vår sophantering inte riktigt är helt modern. I hamn, när vi guidar besökare, säger vi att skeppet i själva verket är två skepp i ett: 1700-tals skrov och rigg och inuti ett modernt maskineri, duschar och färskvattenanläggning.

Hade vi varit ett helt modernt svenskt skepp skulle vi ha haft ett soprum med sopsortering, glas för sig och papper för sig. Nu har vi inte det. Som kompromiss mellan 1700-talets manér att slänga allt skräp över bord och 2000-talets sorteringsmani tar vi endast hand om plasten, ett otyg som 1700-talisterna inte behövde tampas med. Plasten diskas, får lufttorka och placeras vakuumförpackat i en behållare på däck. Det är jättebra att vi tar hand om plasten men vi lämnar ändå en del i vårt kölvatten som jag skulle önska inte fanns där, cigarettfimpar, trasor med lösningsmedel och använda dambindor (ja, de består delvis av plast men hur långtidsförvarar man sånt?!). Skogsmulle i mig kvider. Sedan barnsben har man uppfostrats att inte lämna spår efter sig i naturen. Det är inte utan att glädjen över delfinernas hoppande får sig en törn när man tänker på vad vi lämnar efter oss i deras hem.

Elisabet Roman

 
Expeditionsledningen anmärkning
Ostindiefararen Götheborg uppfyller alla de krav och regler som gäller för sophantering för sjöfart. De flesta ämnen bryts ner av naturen även om det kan ta lång tid. Det ämne som dock ej bryts ner är olika sorters plaster som därför tas noga omhand, diskas, torkas och sedan förvaras för att tas omhand när skeppet gör hamnstopp.