LONDON

I går kom vi så äntligen hit! Vi blev bemötta av Londonpubliken med pompa och ståt när vi galant bogserades in under Tower bridge. Det var mäktigt och dramatiskt, stämningen på topp! Svenska nationalsången framförd av blåsorkester hälsade oss. Jungmän äntrade upp i riggen och släppte ur de långa färgglada vimpelbanden från råna. Jag stod på kryssmärsråets babordssida och släppte ut ett långt rött band för vinden på kommando från däck.  Väl vid kajen i West India Docks välkomnades vi av den alldeles nyligt tillträdde borgmästarinnan. Kapten Peter höll tal och från däck framförde vi en alldeles för dagen nyimproviserad version av den sydafrikanska sången "Shoscholoza". Jag anar att den kommer att gå till historien, i alla fall internt.

Midskeppsvakten som jag ingår i gick direkt på sin första 24-timmarsvakt. Kl. 03:30 i morse blev Henrik och jag purrade för att sitta landgångsvakt. Iförd Musto-ställ och det sedvanliga ull-understället (som räddat livet på mig ute på Atlanten) tog jag mig upp på däck via byssan med det snabbt ihopslängda frukostpaketet i fickan. Kallt var det, lugnt och vackert.

Vi ligger förtöjda i finanskvarteren. Scenografin omkring oss utgörs av höga byggnader i betong och glas, en total men effektfull kontrast till 1700-talsskeppets trä och hampa. Några jungmän på frivakt vinglade hem från första partykvällen i hamn. Ytterligare en kontrast, de fnittriga i civila kläder på väg hem från festkvällen, vi nyvakna och kulna på vakt. Möjligen utgjorde yrheten vår gemensamma nämnare.

Vid soluppgången kvicknande Henrik och jag till och började repetera sommarpsalm inför Kungen och Drottningens ankomst senare under dagen. Vi utgör en fjärdedel av den lilla kören och eftersom Henrik sjunger bas och jag var tillfälligt inhoppad i sopranstämman har vi ett ganska brett register emellan oss. Den tidiga timman till trots lyckades vi dock få till sången så att den lät nästan helt okej, i alla fall en gång, innan vi för tillfället gav upp.  Efter frukost fick vi sovpaus fram till lunch då vi anslöt oss till våra kära vänner i midskeppsvakten. När vi sovit hade de släppt ned seglen i vackra bågar och gjort snyggt på däck.
 
Under eftermiddagens arbetspass varvade jag jobb på däck med att springa ner i skansen och laga klart klänningen jag skulle bära under eftermiddagens VIP-fest ombord (den skära gräddbakelsen).  Det blev lite stressigt mot slutet. Aino och Cecilia fick bokstavligen sy på mig klänningen medan jag försökte fixa till håret och sjunga upp mig till en sopran. Efter ett par snabba repetitioner med den ursnyggt stylade 1700-talskören och med GP-Lena som yttre öra och öga stod vi på däck och inväntade kungaparet.

Vår insats, "En vänlig grönska" i fyra stämmor, avlöpte väl och snabbt och efterföljdes av mingelparty på kajen. Drottningen framförde sitt personliga tack till kören innan kungaparet drog sig tillbaka. Festligheterna fortsatte...

Hoppas ingen såg att jag hade tjära under naglarna.
 
Anna-Karin Nilsson, jungman 46