Jungmansdagbok 9  juli 2006

Vaknade tidigt av mycket aktivitet. 4-8 vakten var på alerten med segelsättning och däcksspolning. Inga-Lill hade visat mig omtanken att ge mig sin hängmatta när vi gick av vakten kl 00 och jag hängde på första parkett på soldäck framför styrpulpeten. Det såg ut att bli en het dag och luftfuktigheten närmad sig snart 90%. Dagen startar sedvanligt med ägg o bacon till frukost. Smörseglingen fortsätter och det är inte mycket riggarbete under vår vakt 8-12. Men efter lunch startar febril aktivitet för att preparera en present och oss själva. Vi är nämligen bjudna på barnkalas. Vi fick stå på händer, flytta runt ett äpple mellan varandra utan att använda händer samt indela oss i åldersordning utan att tala med någon. Det var väldigt så långt ut i sidan jag hamnade... Tur att Sven- Göran o Robert var med också. Håhåjaja.  En intressant åldersmix ombord - fungerar väldigt bra tycker jag. Kanske just därför. Som slutkläm på kalaset fick vi framföra ett kväde för att locka upp fisk ur fiskdammen. Vi vann överlägset (fast segern var ett faktum redan innan) med följande verser: "Kom nu stora fisk så ska du få en sill i magen, för sillar smakar jättegott och varar hela dagen, uti den stora magen. Och är du nu en jättetorsk så ska du få två sillar, för det är nånting som vi vet att alla torskar gillar, äsch vi bara dillar". En dagis visa som faktiskt handlar om en liten fisk som ofta blir våt om magen...Men jag undrar vilken kurs de fiskar tog som hörde Jo-Leifs lags fiskvise-yl. Fast vem vet vad fiskar gillar.

Vi har ju egentligen inte så bråttom att komma fram, för vi ligger före planerat ankomstdatum. Dessutom väntar mycket ståhej och arbete så det är med lite blandade känslor vi anländer till resans mål tror jag. Det är egentligen värmen som suger musten ur oss alla. För mig som ska göra mätningar också förutom att segla båten blir det mindre tid till vila och efter ett par timmar nere i tvätteriet är man rätt mör. Vi är helt enkelt inte gjorda för sådan här värme och måste vänja oss vid att sänka tempot. Men Kapten gick välvilligt med på att snesegla en stund för att sänka farten medans vi tog en djup profil med CTDn. Vi körde nästan 1000 m vajer och kom ner till 550 m djup. Där nere var temperaturen bara 7-8 grader och på ett par hundra meters djup är det 15 grader. Synd att inte vinden orkar blanda upp lite sådant vatten till ytan så Götheborg blev lite svalare inombords. På kvällspasset underhöll Jo-Leif oss med egenhändigt ritade riggtyper. Det var mycket intressant men redan vid tvåmastade riggtyper sov de flesta av oss djupt på däck under röda lyktan...

Bengt Liljebladh

Befälsdagbok 9  juli 2006

Konstant 35 grader i hytten..... men efter en och en halv vecka så har man anpassat sig något sånär till värmen. Vatten vatten är nu oerhört viktigt för alla, både för att dricka och för att duscha. Hittills har vår vattenproduktion fungerat med endast mindre störningar. Bland annat hade vi bekymmer direkt efter avgång från Djakarta. Hittade plastpåsar i sjövattenintaget på vilka det stod "Made in Indonesia", samt lite annat "jox" som inte lämpar sig för tryck. Hur var det med jordbävningen och vulkanutbrottet på Indonesien? Vi blev lite drabbade av nerfallande aska från vulkanen. Filtren till inredningsfläktarna var totalt igensatta efter avgång. Men våra "repar" Sven-Göran och Bernt svettades, svor lite och bytte. Så nu viftar vi åtminstone runt den 30 gradiga uteluften.

Är nu inne på tredje etappen ombord, och man börjar reflektera över vilket ben som är/var bäst. Svårt att ha någon favorit eftersom varje del etapp hade sin tjusning. Första benet med det magnifika avskedet från Göteborg. Roaring Fourties med det ständiga rullandet i grov sjö, eller värmen i Sydkinesiska sjön? Varje del har sin tjusning, så det är svårt att ha någon favorit.Får dagliga nyheter hemifrån via den sk SAX-pressen. Har förstått att det är fint semesterväder hemma på västkusten. Så här i juli månad vill jag därför önska er alla (ni som har) en go semester. Speciellt familj, vänner och bekanta.Det börjar nu bli dags att putsa knappar och skor på Superkagör uniformen, för det lär bli en del "uppträdanden" i Kanton kan jag tänka. Hälsningar Ostindiefararen som snart är i "Ostindien".

Hans-Erik Emanuelsson
Teknisk Chef och Superkagör