Onsdagen hade vi skeppet helt för oss själva, och det behövdes. Tonvis med proviant skall stuvas in på diverse möjliga och omöjliga platser. Bunkertankarna fyllas med diesel. Alla sopor iland. Timmerman Jesper stuvade ner en hel brädgård med plankor, så nu skall här bli snickra av. Det var långt in på småtimmarna innan allt var på plats och alla kunde sova sin sista natt utan att skeppet rör på sig. Jag gissar att det var några som var spända på morgondagen. Den visade Freo från sin bästa sida. Strålande solsken och lagom ostlig bris.

Efter att alla nykomna hade blivit utstämplade ur landet av Immigrations och vi hade repeterat avgångsceremonin och sjungit upp oss var det dags. Kajen är full av folk. I högtalarna hörs Svenska sånger. Stämningen är hög. Prick 1130 tågar hela besättningen ner på kajen och radar upp sig. Borgmästaren, Konsuln, John Longley och Kyrkoherden tar alla i hand och önskar god resa. Alla fyra går ombord, tätt följda av besättningen som ställer upp vaktvis på sina  platser. Borgmästaren, Konsuln, John Longley säger några ord. Konsuln, Bruce Morgan, lämnar över en Plakett från Ambassaden. Kyrkoherde Peter Hellgren talar och poängterar vikten av att göra sina medmänniskor glada samt välsignar oss och resan. Gästerna iland, landgången in. Besättningen sjunger en specialversion av Leaving Liverpool och får stora applåder för det. Vinden är fortfarande snett akterifrån så vi sätter För- och Stormärs, släpper förtöjningarna och glider ut från kaj. Strömmen är utgående och hjälper till.

Ca femtio meter från kaj fyrar vi av våra kanoner. Fast Emanuel sagt till i högtalarna ser vi hur folk hoppar till. Åtta skott ekar mellan kajerna. En Skotte (?) börjar spela en avskedslåt på säckpipa. Även nu är det en hel del småbåtar som följer oss ut en bra bit. Lotsen lämnar när vi kommit klart hamnpirarna och vi sträcker precis ut norr om ett par ankarliggare som också är gränsen för ett grundflak. Vinden mojnar på eftermiddagen och vi ligger norr om Rottnest Island ett bra tag innan kvällsbrisen tar tag i seglen och vi skjuter fart rätt in i solnedgången.

Nästa dag bjuder på fin segling, den sydostliga brisen för oss fram med 6-7 knop, ibland 8. Väldigt få är sjösjuka. De flesta njuter nog för mycket av seglingen. På lördagen passerar ett litet lågtryck som ger lite regn och får vinden att vrida  och mojna. Vi gör inte många mil under natten, trots att det brassas både hit och dit för att hitta vinden. Den kommer tillbaka så sakteliga under söndagen, såpass att vi i alla fall gör mer än den beräknade medelfarten. Det är också premiär för resans söndagsunderhållning. Babordsvakten står för fiolerna. Man har laddat upp med sketcher, trollkar och sång. En av vår Indonesiska jungmän slår av en järnstång med bara underarmen. När han hade talat om vad han tänkte göra, såg  jag hur systerInga-Lills tankar gick till sjukhytten och hur vi skulle gipsa armen. Det blev inget med det. Stången knäcktes och det syntes inte den minsta skråma på armen. Hoppas nu inte nästa veckas svenska underhållare försöker överträffa detta...

Peter Kaaling
Kapten