Jungmansdagbok, 16 augusti 2006

Åter ut på Pärlfloden

Den här dagen lämnade Götheborg Kanton efter fyra veckors stillaliggande. Fyra intensiva veckor som rimligen inte kan lämna någon av oss deltagare oberörd. 00.50 ringde väckarklockan. Tillsammans med Per i min vakt skulle jag sitta landgångsvakt fram till 07. Med korta avbrott för brandrond och bredning av smörgåsar var således de två trästolarna vid bordet ute på den ponton som Götheborg ligger vid, vår hemvist i 6 långsamt tickande timmar. Denna fartygets landpostering som om dagarna sett ivriga kineser, journalister, sponsorer, diplomater och övriga besökare passera ombord i en outsinlig ström låg nu öde och tom. Förutom att läsa och prata är underhållningen begränsad till att vinka till de vakter som patrullerar avspärrningen runt fartyget samt att se kineser demontera den stora scen, ljusramper och tältby som utgjort vårt närområde. Med arbetarna till synes outtröttliga och med god disciplin men framför allt i stort antal kom jag att tänka på mass-scenenerna i tomtarnas leksaksverkstad på julafton.

När passet var över kunde jag glädjas över en rejäl grötfrukost ombord. Under hela hamnstoppet har nämligen alla måltider ätits på ett närliggande hotell. Mycket kan sägas om kinesisk mat men att mången blågul var glad över den kära gamla gråa salta geggan var ett faktum. Som nattvakt fick jag sedan sova fram till lunch. Genom drömlös sömn hörde jag trampet av fötter och ljudliga kineser på kanondäck. Samtidigt steg värmen nere i skansen raskt och jag sparkade runt bland mina svettiga lakan. Vad som således hänt var att fartyget lossat sina navelsträngar, förtöjningstampar och AC- slangar och nu stävade ut på Pärlfloden med ett antal gäster ombord.

Med mig fortfarande i kojen förtöjde Götheborg vid containerhamnen i Bo Luo Miao och efter gästernas avfärd kunde riggen ägnas all uppmärksamhet. Med en del låga broar och kraftledningar hade dagarna tidigare märs- och bramstänger firats ned. Sedan tidigare var somliga segel nere för översyn. Nu skulle Götheborg återställas för sitt rätta element, det öppna havet! Eftermiddagen var het. Bortklemade med AC-anläggningens svalka tog 39 grader i skuggan hårt på arbetande svenskar. Hur varmt det var nere i akterpiken där tungt märsssegel skulle stuvas kommer väl ingen få veta. Inte heller hudtemperaturen på ryggen när man med solen nära zenith är ute på kryssmärsrået men för undertecknad är svaret helt enkelt: alltför mycket. I mina drömmar må svalkande vindar blåsa!

Magnus Fareskog