Hem   Om SOIC   Kontakt   Besök oss
Tidigare expeditioner
Sponsorer
Press
Utskriftsversion
Kaptens veckorapport no 22
Bröllop igen! Det var dags för vår volontär Stig Holmén att knyta hymens band med sin Ewa! Dagens bröllop skedde på utsatt tid och även musikerna kunde göra sig hörda. Martin Bagge sjöng Bellman och Taube. Jo Leif sjöng en "bröllopsshantie", och besättingen Taube. Det var riktigt stämningsfullt. Bröllopsgäster, förutom besättningen var "Vi som byggde Götheborg".
"Bröllopsmiddagen" avhölls på en liten restaurang som någon i "gänget" som varit här några dagar hittat och gjort till sitt stamställe. Den låg på andra sidan floden, så vi fick ta den lokala färjan över. Jag kom lite senare och blev guidad via mobiltelefonen. Hur klarade vi oss innan den kom!

Under hela veckan har det varit många möten med myndigheterna om både det ena och det andra. All är dock positivt inställda och vill lösa problemen i en positiv anda. Man är fruktansvärt mån om att allt skall fungera och vara säkert för både oss och Kineserna. TV och tidningar är efter oss som hökar och de flesta av oss blir intervjuade på ett eller annat sätt. Alla är vi vana autografskrivare nu. Aktiviteterna ombord har löst av varandra, Öppet skepp och företagsbjudningar. En del med bara rundvisning, andra med guidning i mindre grupper. Somliga med cocktails, andra med middag. Gemensamt för alla är uppskattningen av fartyget och glädjen över att få ha kommit ombord. Besättningen gör ett jätte jobb med att få det att flyta på och nu har vi fått in rutinerna så allt fungerar.

När det är öppet skepp köar man tidigt på morgonen och redan klockan tio brukar vi  har sålt alla biljetter för dagen. Trycket är enormt. Men vad kan det vara med sådan massmedial uppmärksamhet som vi fått. Alla i hela staden känner till oss. När vi skulle ta en taxi hem en kväll sa vi bara "Gotebauhau" som vi heter på Kinesiska. Chauffören visste genast vart han skulle, vevade lyckligt ner rutan och ropade detta till sina kolleger. När vi stoppade vid ett trafikljus gjorde han samma sak! Taxi är enormt billigt. Grundpriset är 8 kronor, och det kommer man en bra bit på, om det inte är rusningstrafik! Då kan det smälla upp till 15 kronor. Shopping står på programmet för de flesta och det går att få sina begär tillfredställda för en lagom penning. Klart att det finns "fina gatan affärer" här också, men för det mesta är det fynd på de små basarerna som gäller. Man går in i ett hål i väggen och innanför ligger en labyrint av gångar och salustånd med allt möjligt. Allt mellan himmel och jord finns att köpa.

På fredagen var vi inbjudna att närvara vid invigningen av ett folklivsmuseum i Liwan distriktet, Kantons gamla stadsdel. Babords- och midskeppsvakten och jag blev hämtade av  buss och vi blev mottagna med lejondans. Efter diverse tal och överlämnande av gåvor, uppträdde en ungdomsgrupp med ett Pekingoperanummer. Det är förunderligt att se dem  i deras utsirade dräkter och sirliga rörelser. En guidad rundvandring i museet gav en fin inblick i det klassiska kinesiska livet. De hade även en brudbärstol där de lurade in Gulli och mig att sitta så de kunde ta bilder. Nästa dag fick jag höra att jag var nygift!

På kvällen åkte vi med vårt "systerfartyg" djonken på dess premiärkvällskryssning på Pärlfloden. Det är många turistbåtar som gör detta. Den ena mer spektakulärt upplyst än den andra. Vår djonk ligger inte långt efter, men har mer elegant ljussättningar. Ljus är annars temat längs floden. Neonbelysning i alla de färger pryder hus och skyskrapor. Ett måste på en skyskrapa är ett topp som skiljer sig från alla andra och med speciell belysning. Variationerna är stora. Man tänder vid mörkrets inbrott och släcker vid elvatiden. Man kan ju gissa att elräkningarna är rätt stora...

Söndagen var stora elddopet för öppet skepp hela dagen. Tidigt på morgonen var det långa köer och redan vid tiotiden var det slutsålt. Ormen ringlade sig upp över ena landgången, ut på däck, mer på kanondäck, upp igen, upp på sundäck och iland. Vid påsläppet har vi en "fålla" där  man släpper in tio åt gången. Så fort tio sedan gått av släpps gruppen ombord. Problemet för dagen var att beräkna antalet barn under 1,40, det var inte lätt. När dagen, och besättningen, var slut hade det kommit 2695 människor, stora och små. Besättningen får verkligen slita en sådan här dag, det är inte lätt att hålla reda på alla besökare, svara på frågor, skriva namnteckning och  bli fotograferad på samma gång.

Söndagskvällen avslutade Gulli och jag hos frisören, som är lite speciellt här. Det börjar med att man blir schamponerad i 4-5 omgångar tillsammans med huvudmassage. Man leds ner till frisörstolen och schamponeraren sätter på skynket och gör klart. Sen kom frisören! Han slängde upp ett etui med sina saxar och  började klippa med grandör. Efter klippningen var det dag att åter besöka schamponeraren och därefter föning och styling. Gissa priset?  39 kronor!
                                                                                                                   
Peter Kaaling
Kapten

Läs tidigare rapporter...