Jungmansdagbok 19 juli 2006

Onsdag - Första morgonen i Nancha, dagen efter vår officiella entre i Kina och tillika en stor historisk händelse. Efter gårdagens intryck och händelser så var det fler än en av Götheborgs jungman som med trötta staplande steg tog sig upp från sängar och sovkorgar för att äta frukost. "Dagens viktigaste mål" sa jag flera gånger vid matbordet, "och särskilt viktigt denna dag". För alla visste vad det var för en dag som väntade. Dagens då vi skulle ta ner delar av masterna för att klara den sista resan till Kanton. På morgonmötet fick vi veta lite hur det skulle gå till samtidigt som vi informerades om vad resten av dagen hade att erbjuda. Efter bara en timme lämnade skeppet kaj och vi var påväg tillsammans med i alla fall ett par som hade vunnit en tur av Bingo Lotto.

Jag själv sov en stund på eftermiddag då jag hade frivakt. Vaknade långsamt och blev under eftermiddagen informerad att jag skulle ta mig upp i förmasten och assistera åt Björn Ahlinder. Ett högst hedersvärt uppdrag kan tyckas då Björn kunde ses som en av ledargestalterna när det gällde mast-nedtagning. Uppe i förmasten hjälpte jag till att få upp diverse verktyp och hala ner flagstången längst upp i topp. Under mig slog Dennis och Henning ut kilar med hårda manliga slag så att hela masten skakade, ett arbete för att få loss masten så att den sedan kunde halas ner. Uppe i masten slängde crewet sig med ovanliga ord på verktyg, i tid och otid, som jag som amatör seglare inte visste om men jag försökte hänga med så gott det gick och tyckte att jag lyckades bra fram tills det var middag. Björn var noga med att se till så att alla var pigga och glada där uppe i masten. Efter middagen fick jag ett uppdrag på däck i form av att tillsammans med 24 andra glada jungmän (och några befäl) gå runt gångspelet som hjälpte oss att fira den flera ton tunga stormasten. Jag har än idag träningsverk i handlederna efter detta mandomsprov. Den här gången ledde den norska seglaren och tillika en av vaktledarna Joleif besättningen.

När jag gick på min landvakt för att se till att ingen obehörig tog sig in på båten så fortsatte arbetet med att ta ner de två största masterna för att på morgondagen köra under både låga broar och el-ledningar. Jag hörde kämpevrål och stön uppifrån båten när jag satt och stirrade ut över en nästan öde kontainerhamn och så hade ännu en dag passerat ut ur våra liv och arbetet fortsatte långt in på natten.

Mats Udd

Befälssdagbok 19 juli 2006

På kvällen jobbade alla med att sänka ner riggen så att vi imorgon kan ta oss under den kraftledning som korsar Pärlfloden. Vad jag förstår så är det inte så många cm att spela på och det gäller att vi har tidvattnet med oss. För mej och förstekocken Magnus så rullar det på någorlunda som vanligt då manskapet ska inmundiga sina vanliga mål mat. Den sista måltiden blir lunch den 21, sen kommer vi att få ledigt. Det ska bli skönt och gott att få äta mat som är lagad av någon annan ett tag vilket har varit en återkommande längtan i slutat av varje etapp.

Sen vi lämnade det öppna havet och lite fläktande vind har värmen varit tryckande. Dels på grund av vindens frånvaro, men även för att vi inte kan spola väderdäck med vatten som kyler. Detta beror på att det hela tiden är fullt med gäster som inte skulle uppskatta att bli blöta om fötterna.Det börjar sakta gå upp för mej hur stort det har blivit i kinesisk press att vi har anlänt. Det skrivs autografer hela tiden och när jag och Magnus ville sätta oss och spela lite trumma på gräsmattan igår så blev vi snabbt omringade av 50 kineser som applåderade och hurrade varje gång vi slutade spela. Otroligt stressande men kul på samma gång. Det kommer att bli spännande att se hur det blir inne i Kanton där vi ska lägga till den 21, kanske man kommer att vara kändis ett litet tag till?Over and out

2:e kock,
David Valham