Jungmans dagbok 27 april

Klockan 20:00 dagen innan samlingen på Amf 4 bestämde jag mig för att nu var det verkligen dags att packa väskan inför sina sydligare breddgrader. Afrika och Australien, vad tänker ni på då?  Värme? Det gjorde jag i alla fall. Och med det i huvudet satte jag igång att packa. 
- Hmm, skall man ha med sig den här stickade tröjan?  
- Nej, den är för varm.  
- Ett par extra långkalsonger då?  
- Nej det kommer inte behövas, det e ju typ 25 grader varmt där nere just nu.

Och så fortsatte det, plagg efter plagg. Visst det funkade väl så länge vi var i Sydafrika med sina 27 grader i skuggan vissa dagar, och om sanningen skall fram så förbannade jag mig själv för att jag hade tagit med mig för mycket varma kläder när vi stod i solen och guidade intresserade sydafrikaner på våra vakter. Sen lämnade vi Port Elizabeth... Första veckan var det bra väder, lagom varmt, blåste inte så mycket. Efter ett tag kom vi ner till "the roaring fourties" och där var det sannerligen inga 27 grader i skuggan. Nu pratar vi om 12 - 16 grader Celsius och 10-15 m/s i vind. Det är lite kallare kan jag lova, på dagarna när det är sol är det helt ok, då tar man bara på sig en varm tröja och kanske en jacka om man står utkik.Men när natten nalkas och solens värmande strålar försvinner då är det bara att dra på sig varmare kläder. Där kommer mitt problem, jag har nämligen tappat bort mitt enda underställ och det verkar ha upphört att existera helt o hållet, finns inte i någon driftarsäck eller i nån annans bingfack. Varje gång det kommer en babordare och purrar en inför vakten så hoppas man på att han/hon skall säga "Godmorgon Styrbord, det är 20 grader varmt ute och helt vindstilla". Men icke, det är bara att dra på sig det man har, Långkalsonger, jeans och Mustobyxorna samt 4 par t-shirtar. Varje natt är bingfacket halvtomt och på dagarna är det knökfullt.Även under däck kan det vara lite kyligt, t ex när man ligger i sin hängkoj med en millimeter duk mellan ryggen och luften. Detta lilla problem löses lättast om man tar ett liggunderlag mellan hängkojen och lakanet. Tyvärr verkar det som om mitt liggunderlag desperat försöker fly varje natt, hälften av det ligger nämligen utanför kojen varje morgon när jag vaknar. Så jag fick överge den idén. Nu för tiden kör jag på långbyxor och t-shirt när jag skall sova.Nej, nu har jag inte tid för det här längre. Jag skall pallra mig ner till byssans 26grader Celsius där man endast behöver ha på sig shorts och t-shirt, varmt och gott..

/Odd Magnusson, styrbordsvakten

***********************************************

Befälsrapport 27 april

Med den hastighet vi seglar nu lär det inte dröja länge innan vi ser land. Det är ju just den sorts väder som inte gör så mycket väsen av sig och där inga rekord blir slagna, men vi gör stadiga 6 - 7 knop i dygn efter dygn och då blir det distans tillryggalagd. Själv är jag lite kluven till att vädret är stabilt. Det är så klart skönt och bra på alla sätt, men det är ju intressant att filma i olika väderlek och kanske framförallt när det blåser på litegranna. Inga bråk annars att tala om. Mässman Ingalill gjorde mig visserligen uppmärksam på att det finns olika typer av kaffekoppar och att dessa bör placeras på sin rätta plats, men annars har det varit lugnt. Förutom detta stack jag mig idag också på en nål. Jag begav mig naturligtvis omedelbart till sjukhytten, men vem stod där om inte samma Ingalill i egenskap av sköterska. Självklart fick jag inget plåster. Kanske var det ett straff för kaffekoppen. Bueno, för att inga missförstånd skall uppstå så kanske jag skall förtydliga att Ingalill i nämnda episod skämtade. Detta så att ingen där hemma (arbetskollegor eller andra) skall tro att hon har tappat fattningen eller något annat. Med andra ord så kommer Inga Lill och jag väldigt bra överens. Nu kanske det kan verka misstänkt att jag måste förtydliga detta och fallet därför egentligen skulle vara det motsatta, men så är det alltså inte. Med andra göre sig mer djuplodade analyser icke besvär. Det är lugnt ombord. Jag skall hursomhelst försöka bli en hyfsad segelsömmare, eller i alla fall en åtminstone bara ganska dålig sådan, innan jag går av skeppet. Jag fick mina första instruktioner av segelmakare Lars häromdagen och jag blev ganska imponerad av den exakthet med vilken han beskrev varje moment som skulle utföras. Detta kanske är trivialt för en mer inbiten sömmare än jag, men för mig blev det i alla fall en överraskning. Ett första mål, som ännu är ganska avlägset för mig, är att sy en segelsäck. Detta kan låta enkelt, men alla möjligt krumelurer är inlagda i utformandet av denna säck för att den samtidigt skall kunna fungera som ett så effektivt undervisningsmaterial som möjligt. Intressant idag var också att lyssna på styrman Klas berättelse om Pamirs förlisning 1957.  Till detta föredrag hade båsen Jens gjort mycket illustrativa teckningar. Det är nya berättelser och föredrag på kanondäck varje dag och att vi befinner oss här nere i Roaring Fourties ger en speciell inramning åt dessa så klart.  Så är det med det mesta. Man kan ibland gå omkring i en vardagslunk utan att tänka närmare på vad man gör eller vad man är, men helt plötsligt så slår det en att detta är ganska annorlunda än att ta spårvagnen till jobbet på morgonen.  Det är väl den känslan man kan ta med sig hem och kanske konservera i någon liten båtmodell eller liknande.  Det är annat med detta också, men det får utvecklas någon annan gång. Så klart kan man inte låta bli att tänka lite på hur det kommer att blir att komma till nästa kontinent, men det är ingen som vet när vi kommer dit. Med denna vinden kan det som sagt gå snabbt, men går det långsammare så gör inte det så mycket heller för det är rätt fint väder för tillfället. För min egen del går även arbetet i vågor och just nu är det lite mer på den fronten, så jag tänkte gå på nattpasset nu. Därför blir inte mer för denna gång från mig. Hoppas ni har det väl där hemma.

Hälsningar Peder