Jungmansdagbok 11 maj 2006

11 maj Position: LAT 31 58 766 SYD, LONG 115 32 90 OST Kurs: FÖR ANKAR Vind: W 1 m/s Temp: 25 grader Fart: 0 knop Segel: Mesanseglet längst akterut för att båten skall ligga stävrätt mot vinden trots en södergående ström. För övrigt gigade segel (ej fullt beslagna råsegel - utan bara hängande likt gardinkappor på tork).

Vi har nu seglat denna magnifika träholk i totalt 5532 sjömil från Kapstaden via Port Elizabeth till Fremantle varav vi har gått endast 14 sjömil (eller 4,5 timmar) för motor. Vi har seglat motsvarande 173 stycken enkelresor mellan Göteborg och Skagen i Danmark. 42 dygn till havs utan att kunna se land åt något håll. Så mycket har denna båten aldrig seglats(!) under någon av de tidigare etapperna eller under förberedelserna hemma i Sverige. Vi har aldrig fått sova mer än 5,5 timmar i sträck och vi har jobbat fysiskt hårt i mellan 10-12 timmar under varje dygn till havs och med kontinuerligt underhåll sedan vi kom i hamn. Kanske inte undra på om vi känner oss lite trötta och slitna?

Inatt har vi legat för ankar i Thompson Bay vid Rottnest Island. Rottnest har ca 400 bofasta invånare och tusentalet turister. De flesta kommer över på dagsturer från Fremantle eller Perth. På ön finns också runt 10 000 quokkas. Det är riktiga charmtroll som påminner om en känguru/hare/råtta i en mix. Därav namnet "Rottnest" = "rats nest". Vi får dock inte gå iland här heller. Det är en sträng landgångsdisciplin som gäller och vi har i detta avseendet ofta kännt oss behandlade som aningslösa tonåringar på skutläger. Antalet lediga frivakts- timmar innan planet lyfter mot Sverige - är mycket få och blir ständigt färre.

Om mindre än en vecka så bär det alltså av hemåt igen och skansarna skall under början av nästa vecka städas ur för att bereda plats åt 50 nya, glada och intet anande volontärer. Jag minns själv de första dagarnas kaos i Kapstaden. När vaktlaget var nytt och obekanta med varandra. Nu har vaktlaget blivit som en enda stor familj och vi är precis lika hjärtligt trötta på varandra som vi längtar efter att kunna få återses igen. Jag har ju sysslat en del med så kallad "team-building" innan, men detta slår allt annat med hästlängder. Tilliten inom vaktlaget är total, även i totalt mörker, full storm, och 40 meter ovanför vattenytan ute på en hal trästock som bara mäter 28 cm i diameter och som hastigt svängar 20 meter fram och tillbaka mellan de 10 meter höga vågorna. Nu kan jag berätta för barnbarnen att jag verkligen har seglat(!) tillsammans med de bästa jungmännen i det bästa vaktlaget ombord på Ostindiefararen Götheborg - utan att behöva ljuga det allra minsta...

Jan Windahl Jungman #2 Kapstaden => Fremantle

Befälsdagbok 11 maj
Dagbok torsdag 11 mai

Vi har igjen ankret opp utenfor Rottnest Island. Denne gangen i fölge med det australske skoleskipet Leeuwin. Hun er en tre mastet toppseils skonnert. Vi har värt i fölge med henne hele dagen. Det var desverre veldig lite vind så dagens ambisjon om å gjöre stagvendinger ble ikke noe av. Dagen ble fin allikevel. Vi seila med bram i topp og innsatsen fra våre veldig godt trente og dyktige jungmenn var formidabel. Det er göy å se at de selv etter over seks uker til sjös er entusiastiske når det kommer til seilmanövrer. Det er tunge tak når vi skal sette, manövrere og berge seil ombord på denne flotte skuta. Jeg tror at jungmennene har lärt og sette pris på den gleden seiling ombord på Götherborg gir til tross for alt det tunge arbeidet. Jeg er ihvertfall blitt veldig begeistret for skuta. Seilasen over det Indiske hav kommer til og gå rett til topps på min liste over flotte seilaser og uforglemmelige minner. Det er fortsatt så närme i tid at jeg ikke har fordöyd hele opplevelsen ennå. Det håper jeg det blir tid til når vi kommer til Freemantle. Det skal bli godt med noen fridager.

Ellers så har jeg jo begynnt og tenke på at denne flotte gjengen med jungmenn snart skal forlate oss og at det kommer en ny gjeng med unge håpefulle om mindre enn en uke. Det blir nok litt av en omstilling fra det vi har nå. De er jo helt ferske! Når dette gjenget har blitt så bra så önsker man jo å gjöre sitt ytterste for at de som kommer får det like bra og blir like dyktige. Det skal nok gå bra. Stemningen ombord er fortrefferlig, så det er bare å ta de gode minnene fra dette eventyret inn i neste.

MVH

Mastskeppare Styrbord vakt Lotte Carrasco