Befälets dagbok 2 april 2006

Det är en märklig och ovan känsla att plaska runt här långt ute på Indiska Oceanen. Nu är jag ju inte någon van seglare men vi är liksom i en helt annan värld här. Omgivna av ett overkligt blått hav och några albatrosser som rider luftströmmarna så tätt intill vågorna och med en sådan lätthet att de tycks se vinden.

Vår lilla värld är så styrd av rutiner, vaktbyten, måltider och väder att alla avbrott blir välkomna. Nyheter utifrån blir väldigt viktiga för vissa men helt oviktiga för andra. Det är ofta kö till datorerna för e-post. Både skillnader och likheter blir snabbt tydliga mellan oss alla. Uppfinningsrikedomen är stor ombord och många har sina egna små extra projekt att ta till lite då och då. Här står tiden på ett sätt stilla men rör sig ändå, inte nödvändigtvis framåt, utan runt på något sätt.

Varje gång jag borstar av mig spån och damm för att sticka upp huvudet på däck möts jag av nya vyer, trots att utsikten ändå är den samma. Man är mer uppmärksam på vinden, ljuset, färger, toner från en gitarr under en stjärnklar himmel och doften av nybakat bröd nerifrån byssan. Man måste däremot kolla för att veta vilken veckodag det är, utom på söndagar förståss. Då är det ju ägg och bacon till frukost! Då skall det tvättas och hytten städas (tar inte så lång tid, den är bara 2,5 m2).

Jag minns när vi stod där nere på varvet, sommaren 1996 och skulle limma det första spantet. Hur overkligt och stort det var, det som sedan blev rutin. Hör "varvsgubbarnas" röster i knarrandet och knakandet från skott och master. Ser mig omkring och minns ibland vem som höll på med just den delen, i stekande sol eller yrande snö under alla dessa år. Det "omöjliga" projektet, att bygga ett 1700-tals skepp utan pengar, fortsätter i samma anda. Nu gäller det att segla samma väg som de gjorde, långt utanför trafikerade farvatten. Helt ensamma, till synes utan mål men resan är ju ett mål i sig!

Jesper Lindholm
Skeppstimmerman, Ostindiefararen Götheborg

**********************

Jungmans dagbok 2 april 2006

Jag tror att det är nu jag har förstått att jag ska segla till Australien. Jag tänker på den dagen då vi alla möttes i Göteborg på Amf 4. Alla var vi säkert nervösa. Här satt man i ett rum med personer som man skulle leva i hop med i nästan 3 månader. Alla dessa nya ansikten, och alla namn man skulle hålla reda på! Men vi alla hade samma mål. Vi skulle segla till Australien.

Tänk nu är vi på väg mot Fremantle och sjösjukan har gått över! Vi har nu varit ute i 9 dagar och det har gått jättefort, tiden bara rusar i väg. Men jag har lärt mig så mycket på den här lilla tiden och upplevt så mycket. Många vänner har jag också fått. Kanske vänner för livet? Här sitter jag med mina nya vänner utan TV:n eller nyhetsbilagan, men det gör inte så mycket heller. Vem skulle byta solnedgången och stjärnhimlen mot TV:n? Men i dag är det söndag och till frukost får vi ägg och bacon. Senare på eftermiddagen, efter tre-fikat blir det underhållning planerat av babordsvakten. Väldigt trevligt. Jag vet att på den här resan kommer jag att uppleva många söndagar och det ser jag fram mot.

Elin Carnström