I december 1984 gjordes de första dykningarna i nutid på förlisningsplatsen av dykare ifrån Marinarkeologiska sällskapet i Göteborg, på initiativ av marinarkeologen Catharina Ingelman Sundberg. Man kunde då konstatera att det inte fanns så mycket kvar av skeppet ovanför botten, men tillräckligt för att man skulle bestämma sig för att göra en marinarkeologisk undersökning.

1986 kunde de marinarkeologiska undersökningarna påbörjas, de utfördes i juli månad varje år fram till och med 1992, med ett 50-tal ideellt engagerade dykare, arkeologer och historiskt intresserade människor. När dykarna försiktigt grävde sig ner i bottensedimenten så fann man delar av skrovet och dess last som porslin, te, rotting, peppar, gallingall, blyplåt, riggdetaljer, bordläggning, spant, delar av skeppets akterspegel och mycket mer.

När utgrävningarna avslutades så hade vi fått fram en mängd information om fartyget, dess last, resorna, handeln med Kina och Svenska Ostindiska Companiet, genom forskning och de fynd vi fått under utgrävningen. Det gjorde att vi nu på allvar ställde oss frågan: Går det att bygga ett nytt skepp Götheborg och segla med henne till Kina igen, så som man gjorde på 1700-talet?

Dykare med airlift för utgrävning under vatten. Fotograf okänd.