En dröm och en vision som blev verklighet

Skeppet

Det är inte lätt att bygga ett 1700-talskepp i skala 1:1 utan några ursprungliga ritningar. Om man dessutom bara använder dåtidens verktyg, byggmetoder och material blir det inte precis lättare. Lägg därtill att skeppet måste vara klassat för dagens säkerhetskrav. Men till synes omöjliga drömmar får ibland bärande vingar och blir flygfärdiga. Ostindiefararen Götheborg var vid dess expeditioner världens största seglande träskepp. 

faktaomskeppet-bild1-950x630px.jpg
faktaomskeppet-bild2-670x630px.jpg

Skeppsfakta

Fartygstyp: Segelfartyg
Färdigbyggd: 2005
Längd x Bredd: 47 x 11 m
Gross Tonnage: 788 ton
Anropssignal: SLOA
IMO: 8646678
MMSI: 266198000
Huvudmaskiner: 2 x 404kW

faktaomskeppet-bild3-530x530px.jpg
faktaomskeppet-bild5-530x530px.jpg
faktaomskeppet-bild4-530x530px.jpg

Skrov

Den 11 juni 1995 sträckte vi kölen till den nya Ostindiefararen Götheborg. Det hade föregåtts av flera års arbete av förberedelser och mycket mer arbete återstod innan produktionen av det nya skeppet kunde påbörjas på allvar ett år senare. De tre kölämnena som lades på kölblocken är de största delarna som finns i skrovet och ekstockarna vägde ungefär tio ton innan kölämnet sågats ut. Innan skrovet var färdigt skulle vi använda ca 4 000 m3 av ek och furu, om man mäter det som stockar. Efter att vi gjort en ritning av skrovets form i skala 1:1 kunde tillverkningen av spanten påbörjas, ett arbete som bara det pågick under två år. När alla spant och även stävarna var resta kunde man se hur stort och imponerande skeppet skulle bli.

Nu vidtog nästa moment: att fylla spanten med plankor både ut-och invändigt för att ge skrovet en långskeppsstyrka och göra det vattentätt. Att bordfylla är ett arbete som kräver stor hantverksskicklighet, varje planka är unik och de upp till 16 cm tjocka plankorna måste passas in mot både spanten, stävarna och de andra plankorna. För att kunna forma dem efter skrovet kokades de i ånga i flera timmar så att de mjuknade, därefter hade vi en kort stund på oss att med hjälp av stora skruvtvingar, böja in plankan mot spanten innan den hårdnade igen. När plankorna som däcksbalkarna inuti skeppet skulle ligga på var på plats kunde dessa lyftas in i skrovet, på däcksbalkarna lades sedan däcksplankorna.

Det finns tre hela däck i skeppet: undre däck, övre däck och väderdäck, i aktern finns dessutom ett kortare hytt-och sundäck. För att göra skrovet vattentätt har varje planka en kilformad springa, en nåt, som det slogs in tjärat lindrev i. Förutom att göra skrovet vattentätt, gör det också att det blir en spänst i hela skrovet som gör det starkare. Totalt finns det 16 km nåt i däck och bordläggning. Med tanke på att en duktig person drevar 40 m per dag, förstår ni att det var ett uthållighetsprövande arbetsmoment.

Det sista stora momentet som återstod innan sjösättning, var att skydda undervattensskrovet mot skeppsmasken, som finns i saltvatten och äter trä. Närmast bordläggningen lades en filt som bestod av tjära och nöthår som skyddar mot masken, utanpå denna spikades tunna furuplankor och till sist ytterst en bottenfärg. 

 

Skrov

Längd: 47 meter
Bredd: 11 meter
Djupgående akterut: 5,25 m
Material: Furu och ek
Däck: 3 samt hytt och sundäck akterut
Hytter: 20 st
Fasta kojer: 42 st

Klicka på bilden för förstoring

 

Inredning

De utrymmen som besättningen använde på 1700-talet har vi försökt att behålla så historiskt korrekta som möjligt. Den gröna färgen på möblerna tex. kommer ifrån en bräda av ett skott som hittades under utgrävningen. I det utrymme som då var lastrum har vi idag förlagt huvuddelen av dagens besättning och det mesta av all modern teknik. Mycket arbete har också lagts ner på att dölja alla rör, kablar och trummor som passerar igenom inredningen.

Längst ner i skeppet, i rummet, finns idag det mesta av den tekniska utrustningen: maskinrum med generatorer och framdrivningsmaskineri, tankrum för diesel och vatten, och under byssan i förskeppet ett proviantförråd. På undre däck finns i förskeppet byssan där all mat lagas, akter om denna finns två skansar för de 50 eleverna där man antingen sover i en hängkoj eller en fast koj, och i akterskeppet hytter för den fasta besättningen. Övre däck består huvudsakligen av det som kallas kanondäck och det var där manskapet bodde på 1700-talet. Under seglingarna har detta använts som ett gemensamt utrymme för hela besättningen där man ätit och umgåtts. Den aktersta delen av däcket inrymmer hytter för den fasta besättningen och stora kajutan.

Längst akterut på väderdäck finns hytt-och sundäck. De heter så för att under det aktersta, hyttdäcket, finns hytterna för kapten och överstyrman och under sundäcket finns styrplatsen där däcket skyddar denna och de som är där mot solen. 

 

Segel

Ostindiefararen Götheborg har totalt 26 segel med en sammanlagd segelyta på 1.964 m². Det ordinarie segelstället omfattar 18 segel med en segelyta på 1.550 m².

Seglen ombord tillverkades för av hampa och linne, vi valde att använda linne, eftersom sådan segelduk fortfarande tillverkas. Linne är ett slitstark material som det fanns gott om i Sverige under 1600 och 1700-talet. Det finns tre olika typer av segel ombord på Götheborg. De vanligaste seglen är de så kallade råseglen. Dessa segel är litsade till råna med listlinor i överkant och skotas ner med hjälp av skot och halsar till önskat trim. Det största seglet ombord är stormärsen med sina nära 250 kvadratmeter. Totalt finns det nio råsegel ombord som tillsammans utgör cirka 1300 kvadratmeter.

Stagseglen är mindre, triangulära segel som hissas diagonalt mellan masterna. Användningen av stagsegel infördes inte förens i början av 1700-talet. Ser man på äldre fartyg som regalskeppet Wasa från 1600-talet fanns där inga stagsegel alls. Av Götheborgs sex stagseglen är klyvaren det största och bramstagseglet det minsta.

Utöver rå och stagsegel finns även mesanseglet som är det akterliga seglet. Mesanen,  som är ett latinsegel, är listat på ett spri och används främst för att balansera fartygets lov-och fallgirighet.

Samtliga segel ombord tillverkades, underhölls och reparerades för hand. Först syr man ihop alla dukar till en tillräckligt stor ytra. Sedan klipps seglet till och kanterna viks. När det är klart syr man på detaljer som öljetter och likrep samt förstärkningar. Under långseglingar fanns det hela tiden segelmakare ombord för att utföra reparationer när segel får skador. Det tar åtta år för en segelmakare att sy alla segel till skeppet.

 

Segel

Segeltyper: Råsegel, stagsegel, latin, ledsegel
Material: Linneduk
Antal: 26, inklusive ledsegel
Största segel: Stormärsen, 250 kvadratmeter
Minsta segel: Bramstagsegel
Total segelta: 1 964 kvadratmeter

 

Skiss över Götheborgs ordinarie segel

1. Mesansegel
2. Kryssmärssegel
3. Storbramsegel
4. Stormärssegel
5. Storsegel
6. Förbramsegel
7. Förmärssegel
8. Fock
9. Klyvare
10. Förstängsstagssegel
11. Skuvblinda
12. Blinda

Utöver dessa kan “Götheborg” föra åtta ledsegel. Ledseglen hissades utanpå råseglen med hjälp av stänger som förlänger råna. Dessa användes endast vid lättare vindar. Ledseglen är följande: två förmärsledsegel, två förledsegel, två stormärsledsegel och två storledsegel.


faktaomskeppet-bild6-1655x730px.jpg

Rigg

1700-talets ostindiefarare var i huvudsak undanvinds-seglare. Riggen är en exakt rekonstruktion av en originalrigg för en ostindiefarare från mitten av 1700-talet. Rigg är den gemensamma benämningen på alla master, stänger och andra rundhult – dvs. rår, bogspröt och spri – samt segel, block och tågvirke.

Tågvirket till den stående riggen, dvs. vant och stag, och den löpande riggen väger tillsammans cirka 20 ton. För att manövrera riggen finns inga moderna hjälpmedel. Den hanterades helt och hållet med muskelkraft. Med muskelkraft drevs också gångspelet ombord som ger extra kraft när så behövs.

Ostindiefararen Götheborg är ett tremastat skepp med råsegel, dvs. rektangulära segel, på alla tre masterna. Stormasten och fockmasten har bram-, märs- och undersegel. Mesanmasten har ett märssegel och ett mesansegel av latintyp. I fören sitter bogsprötet med klyvarbom och därunder hänger ytterligare två råsegel: blinda och skuvblinda. Förr i tiden kallades ett skepp av det här slaget fregattriggat, i dag kallar vi det ett fullriggat skepp eller en fullriggare.

 

Rigg

Riggtyp: Fullriggad råseglare
Antal master: 3
Antal rår: 10
Tyngsta råt: 1,7 ton
Längsta råt: 23 m
Masternas virke: Furu och gran
Rårnas virke: Furu och gran
Tågvirke: 20 ton handslagen hampa
Antal block: ca 650 st
Riggens höjd över vattenlinjen: 47 m


Teknik

För att få segla över världshaven med en yrkesbesättning och trygga säkerheten för 50 jungmän ombord kräver myndigheter och klassning en mängd teknisk utrustning.

Här finns bland annat framdrivningsmaskineri, generatorer, pumpar, utrustning för tillverkning av dricksvatten, högtryckssprinkler för brandsläckning, modernt kök med kylar och frysar, ventilation, luftkonditionering och en komplett tvättstuga. Allt väl dolt i fartygets inre och skapar därför “två skepp i ett” – det historiska och det moderna.

Navigation

Skeppet är utrustat med GPS, Radar, Satellitradio etc. Men även gamla navigationsinstrument som Oktant och Skäddlogg använts i studiesyfte. Modern utrustning är ett säkerhetskrav från myndigheterna. Utan denna utrustning får inte skeppet segla på världshaven.

Övervakningssystem

Ombord på Götheborg finns cirka 600 punkter som övervakas. Med systemets hjälp kan man bland annat starta pumpar, öppna ventiler, reglera fläktar och mycket mer.

För att kunna planera fartygets tekniska underhåll finns det tidmätare på all utrustning. Under segling blir de viktigaste temperaturerna och trycken samt nivåer i bränsle- och vattentankar blir avlästa och registrerade var fjärde timme dygnet runt. Allt dokumenteras noggrant och hjälper teknisk personal att övervaka och sköta all utrustning på bästa sätt. I övervakningssystemet ingår även en mycket sofistikerad brand- och säkerhetsutrustning.

Motor och propellrar

Fartyget är utrustat med två ställbara propellrar och två motorer om 404 kW vardera. Elförsörjningen sker med två generatorer på 180 kW vardera samt en nödgenerator. I maskinrummet finns förutom framdrivningsmaskineri och generatorer även pumpar, oljepanna, länsvattenseparator och luftkompressor.

Tankrummen

I det forna lastrummet finns två tankrum fyllda med teknisk utrustning. Mellan rummen finns fem vattentäta skott i stål. Dessutom kan två stora, dränkbara länspumpar pumpa upp 500 ton per timme. Det aktre tankrummet är bränslerum och kan totalt rymma 36 000 liter. Full fart i maskineriet och generatorn drar cirka 2000 liter per dygn. I aktern finns även fartygets toalettsystem, kopplat till 12 olika toaletter runt om i fartyget. Det förliga tankrummet är vattenrum med vattentillverkning och tvättstuga.

Byssan

Ett däck ner ligger byssan, ett hypermodernt och kompakt kök med konvektionsugn, spis, tippbara stek- och kokgrytor, kylbänk m.m. Vid sidan om detta finns diskrum med diskmaskin och annan utrustning.

 

Teknik ombord

Framdrivning: 2 st Volvo Penta 404 kW
Navigation: GPS, radar, gyrokompass, elektroniska sjökort
Satellit: Satcom B
Logg: Elektronisk “Dopplerlogg”
Generatorer: 2 st 180 kw, Volvo Penta 103
Bränsletankar: 36 000 liter
Länspumpar: 500 ton/timme

faktaomskeppet-bild7-530x700px.jpg
faktaomskeppet-bild8-1090x580px.jpg
faktaomskeppet-bild9-530x580px.jpg
faktaomskeppet-bild10-800x530px.jpg
faktaomskeppet-bild11-800x530px.jpg

Besättning

Under Ostindiefararen Götheborgs expeditioner bestod besättningen ombord av ca 80 personer. En fjärdedel var yrkesbesättning och resterande bestod av volontärbesättning samt jungmän.

 

Befälhavare/ Kapten

Befälhavaren var skeppets högsta chef och ytterst ansvarig för skepp och besättning.

Överstyrman

Överstyrman var ställföreträdande befälhavare och ansvarade för och den dagliga arbetsledningen på däck. Överstyrman ansvarade även, tillsammans med båsen,  för inspektion och underhåll av riggen samt bistod däcksbefäl och mastskeppare i hanteringen av riggen.

2:e Styrman, Navigationsstyrman

Andrestyrman ansvarade för att det fanns aktuella sjökort för resorna, planerade seglingsrutter, kontrollerade utgåvor av navigeringslitteratur och korrigerade sjökort. Han/hon ansvarade även för inspektioner, tester och underhåll av navigations- och kommunikationsutrustningen ombord.

2:e Styrman, Säkerhetsstyrman

Den andra 2:e styrman ansvarade för inspektioner, tester och underhåll av säkerhets- och livräddningsutrustningen ombord. Han/hon planerade och genomföde även säkerhetsövningar i samarbete med befälhavare, överstyrman och teknisk chef.

Teknisk Chef

Den tekniska chefen ansvarade för skeppets tekniska drift. Han/hon var även brandchef ombord och svarade för brandsäkerheten. Den tekniska chefen ansvarade för uppläggning och genomförande av brand- och säkerhetsövningar i samarbete med överstyrman samt planering av säkerhetsbemanning.

Fartygsingenjör

Fartygsingenjören var ställföreträdande teknisk chef och ansvarade för den dagliga tekniska arbetsledningen.

Motorman

Motormannen skötte den dagliga tekniska driften och underhållet inom den tekniska avdelningen.

Båtsman

Båtsman ledde däckspersonalen i det dagliga arbetet med skrov, däck och rigg. Han/hon inspekterade och underhöll riggen och sätter däckspersonal i arbete.

Mastskeppare

Mastskepparen hade ett eget vaktlag och ledde detta vaktlag i arbetet ombord, till exempel hanteringen av rigg och segel, städning av däck och övriga utrymmen samt såg till att det var ordning i skansarna. De undervisade även vaktlaget i sjömanskap.

 

Timmerman

Timmerman var skeppets snickare och skötte underhåll , men även nytillverkning ombord.  Det kunde gälla allt från små till stora reparationer.

Segelmakare

Segelmakaren ansvarade för reparationer och underhåll av seglen ombord. På Ostindiefararen Götheborg ainns 1964 m2 segel samt ett antal i reserver av de viktigaste seglen.

Förste- och andrekock

Vad vore Ostindiefararen Götheborg utan god mat, tillagad av de mycket uppskattade skeppskockarna. På skeppet utspisades ca 80 personer och kockarna jobbade från tidig morgon till sen kväll med förberedelser och tillagning av frukost, lunch och kvällsmat. Däremellan klämde de in för- och eftermiddagsfika.  Till sin hjälp i byssan hade kockarna “backisar” från de olika vakterna. Förstekocken ansvarade för alla inköp till byssan och är arbetsledare för andrekock och messman.

Mässman

Mässman ansvarade för logistiken vid servering av måltider ombord samt ledde jungmännen som har kökstjänst, så kallade “backisar”. Mässman ansvarade även för skeppets tvätt och att det var rent och snyggt i byssan och aktra pentryt.

Jungman

Som jungman ingick man i en av tre vaktlag under ledning av en mastskeppare. I arbetsuppgifterna ingick vaktgång till havs och i hamnar, hantering av segel och rigg vilket innebar arbete på hög höjd, underhållsarbete på däck, städning samt kökshandräckning i byssan som ”backis”.

Skeppsläkare

Läkaren ansvarade för sjukvården ombord och svarade och rapporterade direkt till befälhavaren. Läkaren bidrog med förebyggande hälsovård och deltog i andra uppgifter när så var påkallat. Läkare fanns endast ombord på längre etapper där det kunde vara svårt att få medicinsk assistens från land. Saknas läkare var det en styrman som ansvarade för sjukvården.

Sjuksköterska

Sjuksköterskan var underställd läkaren och ansvarade för skeppets medicinförråd. Det fanns alltid en sjuksköterska ombord på alla resor.

 

Besättning

Besättning: Max 80 st vid segling
Utbildade: Cirka 20 st
Jungmän: Cirka 60
Åldersgräns: 18 år
Proviant: 80 pers i 60 dagar
Reservproviant: 80 pers i 30 dagar

faktaomskeppet-bild12-530x800px.jpg
faktaomskeppet-bild13-530x350px.jpg